Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
När modern talade om, hur hon som helt ung
miste sina föräldrar, brast Adrian ut i den mest
hjärtskärande gråt ochkastadesigomhenneshals.
»A min stackars lilla mamma!» snyftade han.
»Som ingen mamma har! Men du får inte
dö ifrån mig. Nej, det får du inte! För då
vill jag också dö och begravas bredvid dig.»
Han sörjde så djupt vid hennes berättelse, att
hon inte vågade upprepa den. Men så kunde
hon också så många vackra och underbara
sagor, och när hon talade om sitt land, som
låg långt i fjärran bortom havet, då såg gossen
i tankarna ett land så trolskt och skönt, att
han aldrig sedan i verkligheten fann dess make,
hur vitt berest han än blev.
Modern lärde honom också att ha stor
vördnad för sin far. »Han vet allt, som står i
böckerna i biblioteket», sade hon; »och han vet
besked om alla himlens stjärnor.» Adrian fick
då också för sin far en ångestblandad respekt.
Han föreföll honom nästan som en sorts
trollkarl, och när han i månskenet gick förbi tornet,
dit Balthasar begivit sig för att studera
stjärnorna, hade gossen en oklar föreställning
om, att hans far var på väg till månen.
Modern undervisade honom själv, och efter-
— 249 —,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
