- Project Runeberg -  Våra vänner från i fjor eller Systrarne Marchs senare lefnadsöden /
69

(1872) [MARC] Author: Louisa May Alcott
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

69

råd att köpa den, min älskade." Margret sadeingen-
ting, men några minuter derefter fann han henne i
tamburen, med ansigtet begrafvet i den gamla öfver-
rocken och gråtande som om henmes hjerta velat
brista.

Den gvällen hade de ett långt samtal med hvar-
andra, och Margret lärde sig att älska sin man högre,
just för hans fattigdoms skull, ty den tycktes ha gjort
honom till en man — gifvit honom kraft och mod
att bryta sin egen väg — skänkt honom detta ömma
undseende, medelst hvilket han kunde fördraga felen
och uppfylla önskningarna hos den han älskade.

Dagen derpå lät Margret stoltheten krypa i skrinet,
gick till Sally och bad henne, som en ynnest, köpa
sidentyget. Den godsinta mrs Moffat gjorde det gerna
och hade sedan den grannlagenheten, att icke efteråt
gifva henne det till present. Margret skickade genast
efter den nya öfverrocken, och då John kom hem,
satte hon den på honom och frågade honom, hvad
han tyckte om hennes nya sidenklädning. Man kan
föreställa sig hvad svar han gaf, huru han mottog
gåfvan, och hvilket lyckligt tillstånd, som sedan rådde.
John kom hem tidigt, och Margret upphörde med att
ständigt gå bort på besök.

Hvarje morgon satte en mycket lycklig äkta
man på sig den nya öfverrocken och hvarje afton tog
en mycket tillgifven liten hustru af den. Ettår hade
gått till ända, och vid midsommarstiden fick Margret
en ny erfarenhet — den största och ljufvaste i en
qvinnas lif.

En lördag smög sig Laurie. in i ’"Dufslagets"
kök, hans ansigte strålade och han mottogs med cym-
balers klang, ty Elsa slog ihop händerna, under det
hon” höll en såspanna i den ena och ett lock i den
andra. :

"Hur är det med den lilla mamman? Hvar
äro de alla? Hvarför talade ni inte om det för mig,
innan jag kom hem?" frågade Laurie med en hög-
ljudd hviskning.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:49:30 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vannerfjor/0075.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free