- Project Runeberg -  Våra vänner från i fjor eller Systrarne Marchs senare lefnadsöden /
120

(1872) [MARC] Author: Louisa May Alcott
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

120

bemärkt utomlands; men om någonting går på tok
hemma, då är jag rätta personen.” i

sJag öfverlemnar då Betty i dina händer, ty
hon skall säkert öppna sitt lilla ömma hjerta för sin
Hanna snarare än för någon annan. Var mycket
vänlig och låt henne icke tro, att någon gifver akt
på henne. Om hon blott kunde bli riktigt glad och
frisk igen, så skulle jag ej hafva någon mera önskan
i verlden."’

Lyckliga qvinna! Och jag som har en sådan
mängd."

«Nå, mitt barn, hvilka önskningar har du?"

sJag skall först ställa Bettys bekymmer till rätta,
och sedan skall jag tala om mina. De äro inte mycket
tryckande och derför kunna de bevaras,” och sägande
detta stickade Hanna med en så förståndig nickning
med hufvudet, att det lugnade modrens hjerta angå-
ende henne, åtminstone för det närvarande.

Under det Hanna tycktes helt och hållet vara
upptagen af sina egna angelägenheter, gaf hon noga
akt på Betty och efter många motsatta gissningar,
kom hon ändtligen till en, som tycktes lemna en för-
klaring på hennes förändring.

En obetydlig händelse gaf Hanna nyckeln till
gåtan, som hon trodde, och en liflig fantasi och ett
kärleksfullt hjerta gjorde resten. Hon låtsade skrifva
mycket ifrigt en lördags eftermiddag, då hon och
Betty voro ensamma tillsammans, men under det
hon skref, höll hon ett vaksamt öga på systern, som
syntes ovanligt tyst. Sittande vid fönstret, lät Betty
sitt arbete ofta sjunka ned i knät och, under det hon
i en nedslagen ställning stödde hufvudet mot handen
hvilade hennes öga på det dystra höstlandskapet.
Hastigt gick någon förbi nedanför, som hvisslade
likt en opera-trast, och en röst ropade:

« Allt klart! Kommer in i afton.”

Betty spratt till, lutade sig fram, smålog och
nickade och såg efter den förbigående, tills hans

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:49:30 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vannerfjor/0126.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free