Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
124
Bettys fötter med ett så träget nit, att det verkligen
gränsade till ömhet.
«Hvem vet! Besynnerligare saker hafva händt!"’
tänkte Hanna, under det hon stökade omkring i rum-
met. Betty skulle riktigt göra honom till en engel,
och han skulle göra den kära flickans lif så utom-
ordentligt sällt och lyckligt, om de blott kunde älska
hvarandra. Jag förstår inte, huru han kan låta bli att
älska henne, och jag tror, att han bestämdt skulle
göra det, om vi andra voro ur vägen."
Som alla andra, utom hon sjelf, voro ur vägen,
så började Hanna känna, att hon med det allra för-
sta borde laga sig utaf; men hvart skulle hon fara?
och, brinnande af längtan att få lägga sig sjelf iden
systerliga kärlekens helgonskrin, satte hon sig ned
för att öfvertänka, huru den saken bäst kunde utföras.
Den gamla soffan var en riktig patriarkalisk
soffa — lång, bred, väl stoppad och låg. Den såg
litet nött ut, som ej var underligt, ty flickorna hade
sofvit och sprattlat 7på den, som små barn, och då
de blefvo litet större, hade de fiskat öfver ryggen,
ridit på armarne och haft menagerier under den,
och som unga qvinnor hade de på den hvilat sina
trötta hufvuden, drömt drömmar och lyssnat på kär-
leksfulla samtal. De tyckte alla om den, ty hon var
familjens fristad, och ett hörn hade alltid varit Hannas
favoritplats, då hon ville vara lat. Tbland den mängd
kuddar, som prydde den vördnadsvärda sitsen, Var
det en, som var hård, rund och alldeles full med
hvasst tagel, som stack ut öfver allt, och vid begge
ändarne var den försedd med en kupig knapp. Denna
föga inbjudande kudde var hennes enskilda tillhörig-
het och begagnades som försvarsvapen, barrikad eller
som ett verksamt medel mot alltför mycken sömn.
Laurie kände väl till denna kudde och hade
skäl att betrakta den med djup orolig ovilja, eme-
dan han i fordna dagar utan skonsamhet blifvit pryg-
lad med den, då de hade lof att rasa, och nu ofta hindra-
des utaf den från att taga den plats, han helst ville ha,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
