- Project Runeberg -  Våra vänner från i fjor eller Systrarne Marchs senare lefnadsöden /
211

(1872) [MARC] Author: Louisa May Alcott
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

211

sökte att få litet trefligt på annat håll. Scott hade
gift sig och hade bosatt sig icke långt derifrån, och
till honom brukade John springa öfver på ett par
timmar om qvällarne, då hans förmak var tomt, och
hans hustru höll på att sjunga vaggvisor, som aldrig
tycktes vilja taga slut. Mrs Scott var en liten liflig
vacker varelse, som ej hade någonting annat att göra
än att vara behaglig, och hon utförde sin mission med
största framgång. Förmaket var alltid ljust och
fängslande, schackbordet färdigt, pianot stämdt, stän-
digt litet muntert sqvaller och en liten god supé
framsatt på ett frestande sätt.

John skulle ha föredragit sin egen härd, om den
ej varit så enslig; men som det nu var, mottog han
med tacksamhet det goda, som erbjöds honom och
njöt af sina grannars sällskap.

I början tyckte Margret rätt mycket om detta
nya arrangement och fann det vara en lättnad att
veta, att John hade det litet trefligt, i stället för att
halfsofva i förmaket eller trampa omkring i huset och
väcka barnen. Men så småningom, då barnens tand-
plågor voro öfver, och de små afgudarne gingo till
sängs i rätt tid, och mamma hade tid att hvila, började
hon sakna John och fann sin arbetskorg vara ett
tråkigt sällskap, då icke John satt midt emot henne
i sin gamla nattrock och helt makligt svedde sina
tofflor på jerngallret framför elden. Hon ville icke
be honom stanna hemma, men kände sig sårad för
det han icke visste, att hon önskade, att han skulle
vara hemma, utan att hon bad honom — hon hade helt
och hållet glömt bort de många aftnar, som han fått
vänta på henne förgäfves. Hon var nervös och ut-
tröttad utaf vakor och kink, och i detta retliga sinnes-
tillstånd, af hvilket äfven de bästa mödrar ibland haft
erfarenhet, då husliga omsorger tryckt dem, då brist
på rörelse beröfvat dem deras glädtighet eller då för
mycken dyrkan för amerikanska qvinnors afgud —
tekannan — kommit dem att känna, som om de blott
hade nerver, men inga muskler,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:49:30 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vannerfjor/0217.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free