Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
78
måga att locka orden ur honom, så att den tystlåtne
mannen formligen blev vältalig.
Hur gick det med bron? Var han nöjd med
arbetets framåtskridande? Hur stod det till med mannen,
som i förra veckan hade brutit benet? Hon hade
skickat några flaskor vin till honom på sjukhuset i
Elberfeld. Det blev han väl glad över?
Han hade väl kommit ihåg den nya tidningen, i
vilken det stod något om bron, vilket hon gärna ville ha
en förklaring över? Som han hade glömt tidningen,
trätte hon på honom, medan hon för sig själv tänkte:
"det var då för väl, att vi inte behöver prata om det
tråkiga ämnet". — Men hade han verkligen något att
förklara för henne, satt hon och lyssnade på hans ord
med spänd uppmärksamhet oeh förstod så väl att
dölja sin brist på förståelse, att han strålade av stolthet
över henne och förklarade, att hon mycket väl kunde
taga plats som ingenjör.
På söndagarna hade de ofta främmande, och då
trädde ovillkorligen husets herre i bakgrunden. Utan spår
till saknad såg han Anna underhålla gästerna med
saker, som lågo utanför hans fattningsförmåga och som
inte intresserade honom. Mången gån g gav han för
att tillfredsställa sin fru, större mottagningar eller
gick ut med henne. Men han var just ingen eftersökt
bordskavaljer. Stilla och tystlåten satt han vid det
smyckade middagsbordet, varken skämt eller skratt,
ljusens glans eller vin kunde sätta liv i honom eller
jaga bort de skyar, som vid sådana tillfällen drogo
ihop sig på hans breda, trotsiga panna. Då man såg
honom måste man få det intrycket, att han ringaktade
och avskydde hela sällskapet, som gav honom igen hans
ohövlighet med att förklara, att han var en högst
obehaglig person. Ett enda ämne löste hans tunga, och
det var hans bro; då man började tala om den, kunde
han knappt sluta att tala därom.
Över hans äktenskaps himmel svävade den gången
blott då och då några lätta skyar, som icke
förmådde förmörka dess strålande glans. Horstmann kunde
gott leda sin svåger, kapten Dehwitz, som i sina
eviga penningförlägenheter hade varit så nedlåtande att
anmoda den förmögna ingenjören om ett större lån.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
