Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
146
— Har han slagit dig?
— Det fattades bara!
— Eftersom han icke gjort någon dylik dumhet
måste jag allvarligt råda dig att ha tålamod. För
resten kan du ju driva med honom och förarga honom
så ordentligt, att han själv begär skilsmässa.
Anna skakade på huvudet.
— Du känner honom inte, Karl. Han är en
fruktansvärd människa. Han skulle även kunna få bukt
med dig.
Kaptenen mumlade något och Alice lämnade
rummet med barnen, enär han ansåg att samtalet tagit en
vändning, som det ej passade för dem att fi, höra på.
Så snart dörren stängts bakom dem, hämtade
Deh-witz från buffén en flaska och ett par ismå glas.
— Kom här svägerska och tag ett glas av denna
utmärkta likör. Den kan få dig att glömma din sorg.
Låt oss dricka för våra kära, för din man, för min
älskade hustru. Klinga med mig.
Då frun åter visade sig, frågade Anna efter sin mor
och varför denna ej var närvarande. Nu uppstämde
det äkta paret en klagosång. Fru Düsbach hade på
sista tiden blivit alldeles olidlig, avundsam, elak,
gna-tig och illa tillfreds med allt och alla. Nu satt hon
för det mesta ensam på sitt rum och de voro glada
att inte ha henne i närheten. Fru Dehwitz började
därefter berätta om det muntra fastlagslivet i staden
och förtvivlat utbrast Anna:
— Åh Gud, jng måste ut ur mitt fängelse. Jag
kvävs av ensamheten. Jag önskar, att H[orstmann
fick ett slaganfall.
De voro inbegripna i det livligaste samtal, då
ingenjören anmäldes. Alla sågo bestörta ut.
— Om du nu bara försöker vara modig, skall jag
nog hjälpa dig, sade kaptenen, men han vir själv så
blek att det var svårt att tro på hans mod.
Mot all förväntan var Horstmann hövlighoten själv.
Det utväxlades några alldagliga fraser och därefter
gick Anna hem i sällskap med sin man. Påi gatan
sade han:
— Jag skall endast meddela dig, att Meves har be-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
