Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje akten - Nionde scenen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LORENZO (afsides).
Det var ett märkvärdigt utseende! (Högt.>
Men sätten er mina herrar.
BENITO.
Ah jag tackar.
BRAULIO.
Ah det behöfs visst inte.
LORENZO.
Jag kan icke tillåta . . .
BRAULIO.
Ni tvingar oss . . .
BENITO.
Om ^ni befaller det, så . . . man väntar alltid
bättre pa det sättet. (Be sätta sig båda i soffan. Lo-
renzo blir stående.)
LORENZO (afsides).
Det är något olycksbådande i dessa blickar.
Eller är det sorgen i mina, som återspeglas i de-
ras. (Betraktar dem ånyo uppmärksamt. Högt.) D et Var
Inés, som, när hon gick förbi kabinettet, fick se
herrarne och underrättade mig.
o
BRAULIO.
Ja, en mycket vacker ung dam.
BENITO.
Hon tycktes mycket bedröfvad.
BRAULIO.
Riktigt en sörjande madonna. (E fter hvarje
svar, som vaktkarlarne gifva, tystna de plötsligt. De äro hela
tiden stela och orörliga, och titta nästan stirrande fram för sig.)-
LORENZO.
Hon blef förskräckt, när hon fick se herrarne
och skyndade bort; ni får ej förvåna er deröfver...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
