- Project Runeberg -  Ned med vapnen /
92

(1906) [MARC] Author: Bertha von Suttner
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra boken

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Hälsa vår lille Ruru, framdeles blifvande
öfverbefälhafvaren för den kejserlig-kungliga hären!»

*     *
*



»En högtidlig och stel, sömngifvande
tillställning»... så hade min far benämnt den middag, som skulle
gå af stapeln i hans trefliga hem. Och såsom sådan
skulle jag hafva uppfattat denna ceremoniösa
festlighet, om jag icke bland min fars gäster varseblifvit
en person, hvilkens blotta närvaro utöfvade ett
hemlighetsfullt inflytande på hela min varelse...

Baron Tilling anlände endast några sekunder
innan vi satte oss till bords. Följaktligen hade jag, när
han i salongen kom fram till mig och vi utbytte
hälsningar, endast en alltför kort tid att samtala med
honom. Vid middagsbordet hade jag den gränslösa
olyckan att blifva anvisad en plats mellan två isgråa
generaler. Men baronen hade erhållit en stol vid
bordsändan och afståndet oss emellan var för långt, att
jag skulle kunna rikta ett ord just till honom.
Emellertid gladde jag mig åt hoppet, att, då vi vände
tillbaka till salongen, Tilling skulle på min vink taga
plats vid min sida, så att jag finge tillfälle att mera i
detalj tillfråga honom angående de gräsliga scener,
från slagfältet, som han vid sitt besök hade endast
ytligt berört... Sanningen att säga... jag
längtade efter att ännu en gång få höra den manliga och
vackra stämman, som vid vårt första sammanträffande
hade trängt till mitt hjärta.

Men under den första afdelningen af festligheterna
erbjöd sig icke något tillfälle att sätta min plan i
verket. De båda tråkiga, isgråa gubbarne blefvo mig
trogna och lämnade mig icke ens då gästerna
lämnade matsalen och förfogade sig till salongerna för
att inmundiga det härliga svarta kaffet. Till oss
sällade sig nu och bildade framför oss en krets min
gode far, statsrådet **, doktor Bresser — och
Tilling. Men inga enskilda samtal kunde föras. Man

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:50:18 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vapnen/0092.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free