- Project Runeberg -  Ned med vapnen /
145

(1906) [MARC] Author: Bertha von Suttner
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra boken

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

145

befunno sig såsom gäster i min salong äfven Rosa
och Lilly, Konrad Althaus och minister »Visserligen».

Det var endast med möda jag kunde kväfva ett
utrop af glad öfverraskning. Besöket kom öfver mig
som en öfverraskning och var ju dessutom så ägnadt
att glädja mig. Men denna min fröjd blef icke lång
varig, ty sedan Tilling fullgjort vederbörliga
hälsningar på de närvarande och på min invit tagit plats
gent emot mig, sade han i kall ton:

»Jag har infunnit mig hos Er för att göra min
af skedsuppvaktning, fru grefvinna. Det är min
afsikt att under någon af de närmaste dagarne lämna
Wien.»

»För huru lång tid?»

»Och hvart?»

»Och hvarför?»

Se där några prof på de frågor, som från alla
håll haglade ned öfver honom. Jag ensam förblef
stum.

»Kanske lämnar jag Wien för alltid. Jag ämnar
mig till Ungern för att söka transport till ett annat
regemente. — Jag hyser förkärlek för ungrarne.»

Under tiden hade jag emellertid hunnit återvinna
min fattning och yttrade nu så lugnt som möjligt:

»Detta kan man i sanning kalla ett med hast
fattadt beslut. I hvilket hänseende har vår sköna
hufvudstad tillfogat Er något ondt af sådan beskaffenhet,
att det kan vara giltig anledning till att så plötsligt
öfvergifva den?»

»Jo... grefvinna... här i Wien är lifvet
alldeles för muntert, alltför lifligt för att passa mitt sinne.
Den sinnesstämning, i hvilken jag för närvarande
befinner mig, är sådan, att jag känner en brinnande
längtan efter de ensliga ungerska stepperna.»

»Bah!» yttrade Konrad. »Ju mera dyster man
känner sig, desto mer bör man söka förströ sig. En
enda munter teaterafton på t. ex. Karlteatern är i
sanning mera uppfriskande än många dagars vistelse i
ensamhet och ostörda reflexioner»»

»Min bäste Tilling», inföll nu min far. »Jag skall

10

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:50:18 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vapnen/0145.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free