Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra boken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
I5°
elände... ett kraf, hvilket i våra dagar allt mera griper
omkring sig.»
»Hvad hjälper det? Inte kan allt elände utrotas
ur världen. Sådant måste ju alltid finnas. Det kan
inte afskaffas, lika litet som kriget...
»Med dessa ord, grefve Althaus, betecknar Ni
den flydda tidens ståndpunkt gentemot alla sociala
missförhållanden... ja, en resignationens ståndpunkt,
från hvilken man betraktar det oundvikliga, det
naturnödvändiga. Har däremot vid åskådandet af ett eller
annat stort elände i en människas hjärta uppstått den
tviflande frågan: »är detta nödvändigt? Måste det så
vara? Kunde det icke undvikas?» och hafva dessa
frågor icke endast nått en människas öron, utan gjort
sig hörda i hennes hjärta... då, mitt herrskap, kan
detta hjärta icke längre förblifva likgiltigt och kallt.
Man känner medlidande och med denna känsla förenar
sig någonting, som har mycket gemensamt med det, vi
kalla ånger... inte en personlig ånger, ty man är
ju i sin litenhet på sätt och vis utan skuld, men...
hur skall jag nu uttrycka mig?... Man känner,
så att säga, man förnimmer förebråelsen af en röst,
hvilken väl må kallas tidens samvete.»
Naturligtvis hvarken förstod eller uppskattade
min far ett sådant yttrande. Han ryckte föraktligt på
axlarne. Och han återtog:
»Det där. är alltför högtflygande för mig, en man
af den gamla stammen. Men jag kan på heder och tro
försäkra Er, att vi äldre... vi icke allenast tänka
med glädje, ja, med stolthet tillbaka på de fälttåg, i
hvilka vi varit nog lyckliga att få deltaga, utan vi
äro lyckliga i vissheten om, att äfven de allra flesta
bland de unga, ja, bland de yngsta skulle, om man
tillfrågade dem, huruvida de hafva lust att gå ut i krig,
med gladt mod svara: ja, ja... så gärna, så gärna!»
»De yngsta... ja, helt visst! Den i skolan hos
dem inplantade entusiasmen har ännu icke hunnit
fördunsta. Och bland de öfriga skulle nio tiondelar
svara ja, därför att detta enligt den allmänna
uppfattningen synes så manligt och tappert, under det att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
