- Project Runeberg -  Ned med vapnen /
155

(1906) [MARC] Author: Bertha von Suttner
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra boken

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

i5S

befallningen, att ingen annan än Tilling kunde blifva
mottagen... alldeles som vid hans första besök.

Mina känslor voro hvad man kallar »blandade»,
då jag tänkte på det förestående mötet. Om jag skulle
försöka med ord beskrifva dem, komme dessa ord
att antaga följande former, hvarvid jag dock bör i
förväg anmärka, att jag i själfva verket icke visste,
hvad jag ville säga honom... ja, att jag icke ens
ville allvarligt öfverväga den saken... Nå... om
nu Tilling komme att säga: »grefvinna... jag är
här nu... hvad önskar Ni?»... ja, då kunde jag
naturligtvis icke rent ut och oförbehållsamt svara:
»jo, jag vill blott tala om för Er, att jag outsägligt
älskar Er, att jag... jag önskar, att... att... att
du stannar kvar.» — Men det var nu icke antagligt,
att han... den själfulle mannen... skulle inleda
samtalet på ett så torrt och trivialt sätt, som om han
varit en handelsbokhållare eller en löjlig
pastorsadjunkt. Nog skulle vi förstå hvarandra utan några
frågor i kategorisk form, utan svar i samma torra stil.
Hufvudsaken för mig var att ännu en gång få se
honom, ännu en gång höra hans kära stämma. Om
vi sedan måste skiljas, skulle vi åtminstone
dessförinnan fått taga ett innerligt och varmt afsked af
hvarandra... vi skulle åtminstone hafva fått växla ett
afskedsord. Vid blotta tanken på ordet farväl
fylldes mina ögon med tårar.

Dessa tårar hade ännu icke hunnit torka, då han
inträdde... den väntade... den efterlängtade.

»Jag ställer mig till Ert förfogande, fru grefvinna.
På Er order är jag nu här... Men... men... i Guds
namn... hur är det fatt med Er?... Ni har
gråtit?... Ja, och jag ser, att Ni fortfarande
gråter.»

»Jag!?... Nej... nej... det var bara... bara
röken från kaminen... därinne i kabinettet... Var
af godheten taga plats, herr baron!... Sitt ned!...
Jag är glad, att Ni kommit.»

»Och jag känner mig lycklig, därför att Ni befallt
mig komma... erinrar Ni er det?... Kommer Ni

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:50:18 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vapnen/0155.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free