Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjärde boken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
298
»Herr baron!... Var barmhärtig!... Hjälp mig!
Ni känner väl igen mig?»
»Friherrinnan Tilling... dotter till generalen,
grefve Althaus... Ja, naturligtvis har jag den äran
;.. Men säg mig nu kort och godt, hvarmed jag kan
tjäna Er?»
»Ni afskickar nu ett järnvägståg till Böhmen...
Låt mig följa med detta tåg!... Min döende make
längtar och trängtar efter mig. Om Ni har ett hjärta
... och hela Eder verksamhet visar ju, att Ni har ett
varmt sådant... om Ni har hjärta, så af slå inte min
bön!»
Efter att hafva uttalat åtskilliga små
betänkligheter, beviljade han slutligen min begäran. Han
skyndade att tillkalla en af de läkare, som skulle medfölja
tåget, samt rekommenderade mig åt hans beskydd.
Ännu förgick en hel timme, innan tåget var
färdigt till afgång. Jag tänkte hvila en stund i väntsalen,
men hela huset... hvarje disponibelt rum... själfva
vinden, allt hade man förvandlat till lasarett.
Öfverallt möttes blicken endast af sammanknipna eller
liggande, förbundna, bleka, i dödsfara stadda män. Det
lilla förråd af energi, som jag ännu ägde kvar, måste
jag spara för resan och för de strapatser, som
sannolikt väntade mig vi målet. Jag vågade icke här
bortslösa en atom af den kraft, det medlidande, den
förmåga att hjälpa, som ännu funnos kvar... Detta...
allt tillhörde ju honom... Fredrik ’... honom, som
i drömmen ropade på mig.
Emellertid befanns det vara omöjligt att finna
en enda vrå, ur hvilken icke följderna af krigets och
slaktningarnas fasor ohölj dt framtittade. Öfverallt såg
man syner, som väckte smärta. Jag tog min
tillflykt till perrongen, men — endast för att få skåda det,
som var ännu mera rysligt. Just nu hade nämligen
anländt ett nytt tåg... ett långt, långt tåg...
sextiofyra vagnar, vill jag minnas... ett tåg, hvars
samtliga kupeér, ja, hvars samtliga godsvagnar voro
öfver-uppfyllda af sårade. De, hvilkas blessyrer voro af
en mera lindrig art, stego själfva ur vagnarna, men...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
