Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjärde boken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
353
Prinsen tycktes vara i högsta grad förlägen och
bestört. Han trädde fram till mig och yttrade:
»Jag har just nyss erbjudit Er syster min hand,
fru baronessa!... Lägg in ett godt ord hos henne
för mig!»
»Så brådstörtadt!...»
»Ja... jag har ju under kriget blifvit van att.
störta framåt med hast... Dröjsmål och tvekan —
dessa äro begrepp, som jag hunnit glömma...
Förlåt mig detta! Var icke ond på mig!... Ni tiger?
... Ni vägrar mig då hennes hand?»
»Naturligtvis måste min syster hafva
besinningstid... Saken är ju så viktig... Det gäller ju hela
hennes lif.»
Rosa stod med bort vändt hufvud. Jag fortfor:
»Och vi veta ju icke ens, om min far, som i
hjärtat är preusshatare, vill gifva sitt bifall till sin dotters
förening med en ’fiende’... Ej heller veta vi ju,
huruvida Rosa kan besvara en så plötsligt
uppflammande kärlek.»
»Jag vet det själf», svarade Rosa och räckte den
unge mannen sina båda händer.
Han tryckte dem passioneradt till sitt hjärta.
»Ni dåraktiga barn!» yttrade jag och drog mig
sakta tillbaka några steg... ända till den öppna
dörren... hvarmed min afsikt var att —
åtminstone för dessa ögonblick — afspärra vägen till verandan
för de andra gästerna.
* *
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
