Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Mäster Gudmunds färd till Slatteborg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
igen hans rustning, som var smidd af mäster Gudmund
och smyckad af Fabbe själf.
Husbonden på stället anmärkte, att det sedda
visserligen var märkligt, men icke förvånande. Det rådde
mycken rörelse i bygderna rundtomkring, och vägarne
vore nog mycket osäkra just nu, åtminstone söder ut,
bortom Svenarum och Vernamo.
- Min vän, sade mäster Gudmund till bonden, det
förekommer mig nästan som om du vetat, att vi skulle
komma.
Bonden nickade och teg en stund. Därefter sade
han: ni måste slå resan till Växiö ur hågen, så vida ni
icke vill taga en omväg genom den riktiga Slattebygden.
- Det vore ju att komma ur askan i elden.
- Jag känner ingen nejd så lugn och säker som
den egentliga Slattebygden. Stigarne där äro för hederligt
folk tryggare än Jönköpings gator. Det kan jag försäkra
er, Gudmund vapensmed.
- Fabbe säger detsamma. Och likväl ... det vore
obehagligt att göras till fångar och nödgas betala lösesummor.
Och för en ungmö som Margit att råka ut för
stigmän ....
Bonden skakade på hufvudet och upprepade: tag
omvägen.
––––-
I dagbräckningen sades farväl till det vänliga, men
förbehållsamma värdfolket. Omvägen var beslutad, och
den lille Slattehästen, riden af Margit, gnäggade belåten,
då han fick rikta hufvudet åt den honom välbekanta stig,
som ledde mot de ängar, där han tumlat som fölunge,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
