Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vargens son
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kade på en av kvinnorna som var krympling.
»Hennes ben äro krokiga som spanterna i en björkkanot.
Hon kan varken samla bränsle eller bära jägarens
förråd — ha Vargarna kanske valt henne ?»
»Nej! Nej!» tjöto hans kamrater.
»Och där sitter Mogri, som den onde anden har
gjort vindögd. Till och med småbarn bli skrämda
vid hennes åsyn, och det påstås, att själva grå
björnen går ur vägen för henne. Har hon kanske blivit
vald ?»
Återigen vilda instämmande skrik.
»Där sitter Pischet. Hon hör inte mina ord. Aldrig
har hon hört sina systrars glada pladder, sin makes
röst eller sina barns joller. Hon lever i den vita
tystnaden. Ha Vargarna någonsin frågat efter
henne ? Nej, aldrig! De ta alltid det bästa bytet.
Vi få avfallet. Bröder! Detta får inte fortfara.
Vargarna skola inte längre smyga omkring våra
lägereldar. Tiden är kommen.»
En bred eldström, ett purpurfärgad grönt och
gult norrsken bredde sig över zenith och byggde
bro från horisont till horisont. Med tillbakakastat
huvud och utsträckta armar stod talaren på höjden
av Isin vältalighet.
»Sen, ’mina bröder! Våra fäders andar ha stått
upp, och stora ting skola ske i denna natt.»
Han steg tillbaka, och en annan ung man trädde
fram, litet osäker och knuffad av sina kamrater.
Han var ett helt huvud längre än de och hade sitt
breda bröst trotsigt blottat mot kölden. Han bytte
ofta om fot, orden stapplade på hans tunga, och
37
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
