Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Männen i Forty-Mile
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mot tusen. Men tar man bort den enda möjligheten,
så blir det intet spel av.»
Han vände sig till den av kamraterna, som hade
uppsikt över förråden.
»Mät upp tre famnar av ditt bästa hamprep, en
halv tum tjockt.»
»Det blir en läxa, som männen i Forty-Mile
aldrig ska kunna glömma», profeterade han. Sedan
hängde han det hoprullade repet om sin airm och
följde med kamraterna; ut just i lagom tid för fatt
träffa på de bägge stridslystna.
»Vad tusan behövde han dra in min hustru i
saken för?» dundrade Bettles, så snart någon gjorde
ett försök att säga någonting lugnande. »Det var
onödigt», tillade han med eftertryck. »Det var
onödigt.» Och det upprepade han oupphörligt, medan
han gick av och an och väntade på Lon Mc Fåne.
Och Lon Mc Fåne — ja, hans ansikte var
eldrödt och hans tunga snabb, då han trotsade kyrkans
myndighet. »Jaha, fader Roubeau», sade han
häftigt. »Kom an ni med ert helvete och er bädd
av-glödande kol, men aldrig skall det kunna sägas, att
Lon Mc Fåne tog emot en beskyllning för lögn utan
att knysta. Och jag tänker inte be om någon
välsignelse. Jag har fört ett vildt liv, men hjärtat har jag
alltid haft på rätta stället.» ’
»Men det är nu inte fråga om hjärtat, Lon»,
inföll fader Roubeau. »Det är högmodet som driver
dig till att dräpa din kamrat.»
»Ni ä’ fransman, ni», svarade Lon. Han vände
53
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
