Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Männen i Forty-Mile
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sig om för att gå, men sade först: »Vill ni läsa en
mässa för mig, om jag har otur i striden?»
Men prästen smålog endast; han satte sina
moc-kasinklädda fötter i rörelse och gick ut på den tysta
flodens vita yta. En hårdt tillkörd väg lagom för
en sexton tum bred kälke ledde ut till dammen. På
ömse sidor låg djup, lös snö. Männen gingo en och
en, utan att säga ett ord, och prästen i sin svarta
dräkt gav det hela utseende av begravningståg.
Det var en ljum vinterdag efter förhållandena vid
Forty-Mile — en av de dagar, då himlen sänker
sig tung över jorden och termometern märkvärdigt
nog står endast på 20 grader under noll. Men det
milda vädret kändes icke behagligt. Luften var
tjock och skyarna hängde orörliga — som dystra
spådomar om tidig snö. Jorden låg förnöjd i
vinterdvala och gav intet gensvar på värmens lockande
maning.
Då de kommo till dammen, utbrast Bettles —
som under vandringen tydligen hade reflekterat över
striden -— i ett sista: »Det var onödigt.» Lon Mc
Fåne bibehöll en bister tystnad. Harmen kvävde
honom så, att han inte kunde tala.
Men djupt i sitt innersta — då de inte bara
tänkte på den oförrätt de ansågo sig ha lidit — voro de
förvånade över sina kamrater. De hade väntat
motstånd och kände sig kränkta av de andras
medgör-lighet. De tyckte bägge, att de hade förtjänat bättre
av dem de hade stått så nära, och de hade en
obestämd känsla av att det skedde dem en oförrätt. De
reste sig mot den tanken, att så många av deras kam-
54
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
