- Project Runeberg -  Vargens son. Skildringar från polartrakterna /
100

(1918) [MARC] Author: Jack London Translator: Mathilda Drangel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En skål för den, som är ute på färdvägar

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


»Det är en kall natt, gossar — ’en bitande kall
natt», började han sitt försvar en smula utom den
egentliga saken. »Och ni ha alla varit på långfärd
och vet vad det vill säga. Sparka inte en tröttkörd
hund! Ni känner inte till mer än e n sida av saken.
En hederligare man än Jack Westondale har aldrig
ätit ur samma gryta eller legat i samma säng som
ni eller jag. I fjol höst lämnade han alla sina
sparpengar, fyrtiotusen, åt Joe Castrell, för att han
skulle köpa land av regeringen åt honom. På den
affären skulle han nu kunna vara millionär. Men
Westondale stannade i Circle City för att vårda en
kamrat, som hade skörbjugg — och vad tror ni att
Castrell gjorde under tiden? Gick till Mc Farlands,
spelade vildt och förlorade alla pengarna. Dagen
därpå låg han död i snön. Och stackars Jack,
som just hade planerat att resa hem den vintern
till sin hustru och den lille, som han aldrig hade
sett! Lägg märke till, att han tog precis den
summa, som hans kompanjon hade förlorat till Mc
Farland — fyrtio tusen. Ja, och nu är han’ borta
— vad vill ni så göra åt det?»

Kid såg sig om i kretsen, märkte att kamraternas
ansikten mildrades, och höjde sin bägare. »Nu
dricka vi en skål för dens välgång, som är ute på
färdvägar i natt! Måtte hans proviant räcka till, hans
hundar hålla sig raska och hans tändstickor aldrig
bli våta! Måtte Gud vara med honom och lyckan
följa honom och . . .»

»Må fan ta den ridande polisen!» skrek Bettles,
medan de tomma bägarna skrällde mot bordsskivan.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:54:32 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vargensson/0104.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free