Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Prästens rättigheter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Tyst, fader Roubeau! Jag delar visserligen inte
er tro, men jag har i alla fall aktning för er. Ställ
er inte emellan mig och henne!»
»Vet ni vad ni står i begrepp att göra?»
»Om jag vet det! Vore ni också den allsmäktige
Guden själv och ville kasta mig i evinnerlig eld, så
skulle jag sätta min vilja mot er i denna sak.»
Wharton hade fört Grace till en stol och ställde
sig framför henne med stridslysten uppsyn.
»Sätt er på stolen därborta och förhåll er lugn»,
fortfor han, vänd mot jesuiten. »Jag skall först tala,
så må ni göra det sedan.»
Fader Roubeau bugade sig artigt och efterkom
uppmaningen. Han var en saktmodig man och hade
lärt att bida sin tid. Wharton drog en stol intil!
den unga kvinnans och tog hennes hand i sin.
»Ni håller således av mig och vill ta mig med
härifrån?» sade hon.
Hennes ansikte lyste av tillit till den, hos vilken
hon hade sökt skydd.
»Älskade — ni minns ju, vad jag sa’ er den där
gången? Och naturligtvis vill jag...»
»Men hur kan ni det? Tänk på vaskningen?»
»Den bekymrar mig inte. Jag överlämnar
alltsammans åt fader Roubeau. Jag kan lugnt lita på,
att han sätter in mitt guldstoft på kompaniets bank.»
»Å — att bara tänka på det!... Jag vill aldrig
se honom mer.»
»Gud ske lov!»
»Men ändå — att rymma sin väg så där! Ack,
Clyde — jag kan inte — jag kan inte!»
in
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
