Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Guldkungens hustru
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vand estad. Långt borta tjöt en ensam hund.
Guldkungen ville åter börja tala, men Kid tystade honom
med en handtryckning. Det enda ljudet
mångdubblades. Hund efter hund började tjuta, tills en
full-stämmig kör skållade genom natten. Den, som
första gången lyssnar till denna trolska musik, tycker
sig tränga in i Nordlandets första och största
hemlighet. För den, som har hört den ofta, förefaller
den som en högtidlig gravsång över förspillda
krafter. Ty i den ligger hemligheten om Nordlandets
arvslott, marterade själars jämmer, otaliga
generationers lidanden — en varning och en själamässa
över världens ävlan och förvillelser.
Cal Galbraith ryste till, då tjutkören dog bort i
halvkvävda snyftningar. Kid läste hans tankar som
i en öppen bok och följde dem tillbaka till nödens
och sjukdomens tunga dagar. Alltid var Madeline
vid hans sida, tåligt delade hon faror och lidanden
med honom, aldrig tvivlande, aldrig klagande. För
sin inre syn såg Cal Galbraith tjogtals bilder, stränga
och anklagande, och det förflutna lade sin tunga
hand på hans hjärta. Det var ett kritiskt
ögonblick. Malemute Kid kände sig halvt frestad att
spela ut sin sista trumf och vinna spelet, men läxan
var ännu icke tillräckligt sträng och han avstod
därifrån. I nästa sekund hade de tryckt varandras
händer, guldkungen var på väg utför backen och
man hörde snöns förnärmade knarrande under hans
pärlbroderade mockasiner.
Den halvt avsvimmade Madeline var en helt annan
kvinna än den skalkaktiga lilla koketten, som en
151
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
