- Project Runeberg -  Varghunden /
172

(1920) [MARC] Author: Jack London Translator: Mathilda Drangel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 4:e avd. Övergudar - I. Fiende till sitt eget släkte

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

grälade sins emellan, men dessa stridigheter voro
glömda så snart det artade sig till slagsmål mot Vitkäft.

Å andra sidan kunde de aldrig komma åt att döda
Vitkäft, hur ivrigt de än bemödade sig därom. Han
var dem för snabb, för fruktansvärd och för klok.
Han undvek trånga platser och drog sig alltid ifrån
sådana, när hans fiende försökte omringa honom där.
Och vad beträffade att kasta omkull honom, så fanns
det ingen av hundarna som var i stånd att göra det.
Hans fötter klängde sig fast vid jorden lika
hårdnackat som han höll fast vid livet. För övrigt voro liv
och fotfäste liktydiga under hans ändlösa krig mot
hundflocken, och ingen visste det bättre än Vitkäft.

Så blev nu Vitkäft fiende till sitt eget släkte, de
tämda vargarna, som blivit frommare genom att sitta
vid människans eld och förvekligade genom att
skyddas av människans styrka. Han var bitter och
oförsonlig. Stoffet hos honom hade blivit så format. Han
förklarade vendetta mot allt vad hundar hette. Och
han fullföljde så hänsynslöst denna vendetta, att Grå
Bävern, som själv var en obarmhärtig vilde,
förvånade sig över Vitkäfts grymhet. Han svor på att
han aldrig sett maken till djur, och indianerna i
främmande byar svuro också, då de räknade antalet av sina
dödade hundar.

Då Vitkäft var nära fem år, tog Grå Bävern honom
med sig på en ny långtur, och länge levde i minnet
den förödelse som han anställde bland hundarna i de
många indianbyarna utmed Mackenziefloden, bland
Klippiga Bergen och nedåt Porcupine till Yukon. Han
fråssade i den hämnd han utövade mot sitt släkte. Och
dessa främlingar voro vanliga omisstänksamma hun-

172

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:54:41 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/varghunden/0176.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free