Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 4:e avd. Övergudar - I. Fiende till sitt eget släkte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Allt detta gjorde emellertid Vitkäfts dagar ganska
behagliga. Om hans blotta åsyn lockade dessa
främmande hundar till anfall — så mycket bättre för
honom och så mycket sämre för dem! De betraktade
honom som sitt lagliga byte, och på samma sätt
betraktade han dem.
Det var icke för intet som han hade sett dagens
ljus i en enslig lya i vildmarken och kämpat sina
första strider med ripan, vesslan och lodjuret. Och det
var icke heller för intet som hans valptid hade
förbittrats genom förföljelserna från Lip-Lip och hela
den övriga valpflocken. Det kunde ju ha varit
annorlunda, och då hade han också varit annorlunda. Hade
Lip-Lip icke ifunnits, så hade Vitkäft tillbragt sin
barndom tillsammans med de andra valparna, blivit
mera hundlik och fått mera sympati för hundar. Hade
Grå Bävern haft vänlighetens och ömhetens lod, kunde
han därmed ha pejlat djupet av Vitkäfts natur och
bragt i dagen alla slags goda egenskaper. Men det
hade icke varit så. Stoffet i hans natur hade blivit
format tills han blev vad han var, enstöring och ilsken,
hjärtlös och grym, en fiende till hela sitt släkte.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
