- Project Runeberg -  Varghunden /
269

(1920) [MARC] Author: Jack London Translator: Mathilda Drangel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 5:e avd. Tämd - III. Gudens domän

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

springande för att rädda hans byte. Drängen visste
ingenting om Vitkäfts ursprung och hade endast tagit
en liten piska till vapen. Vid första slag av piskan
lät Vitkäft kycklingen vara och vände sig mot
mannen. En käpp skulle ha hejdat honom, men icke en
piska. Tyst och utan att rygga tillbaka tog han sats
ännu en gång och gjorde ett språng för att hugga
drängen i strupen. Med utropet: ”Gud i himlen!”
stapplade karlen baklänges, släppte piskan och sökte
skydda sig med armen. Vilket hade till följd, att hans
ena underarm blev sargad ända intill benet.

Karlen var utom sig av förskräckelse. Det var icke
så mycket Vitkäfts ilska som fast mer hans tystnad
under anfallet som hade skrämt honom. Under nya
försök att skydda ansiktet och halsen med sin
sönderslitna och blödande arm försökte han dra sig undan
till ladan. Och det skulle antagligen ha gått honom
mycket illa, om icke Collie just då hade uppträtt på
skådeplatsen. Så som hon förut hade räddat Dicks
liv, räddade hon nu också drängens. Hon störtade sig
över Vitkäft i ursinnig vrede. Hon hade ju haft rätt!
Hon visste bättre än de förblindade gudarna! Alla
hennes misstankar bekräftades i denna stund. Här
var ju ärkefienden från uråldriga tider med sina gamla
bedrifter!

Drängen räddade sig in i stallet och Vitkäft
retirerade inför Collies öppna gap, vände bogen mot hennes
vassa händer och kretsade oupphörligt rundt. Men
Collie tröttnade icke denna gång, som hon brukade
efter att ha givit honom en stunds upptuktelse. Hon
blev tvärtom mer och mer uppretad och ilsken med
varje sekund som gick, tills Vitkäft slutligen måste

269

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:54:41 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/varghunden/0273.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free