Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 5:e avd. Tämd - III. Gudens domän
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ursinnig, lika morsk och okuvlig. Husbondens slag
var däremot för lätt att göra kroppen ondt. Men
ändå kändes det djupare. Ty det var ett bevis på hans
husbondes ogillande, och Vitkäfts sinne kunde knappt
bära detta.
Ett faktum var emellertid, att denna bestraffning
sällan kom i fråga. Det behövdes ingenting annat än
husbondens röst. Tonen i den upplyste genast Vitkäft,
om han gjorde rätt eller ej. Den blev en vägledare
för hans uppförande, ett rättesnöre för hans
handlingar. Den var kompassen efter vars anvisning han
styrde sin kurs och lärde allt vad han måste känna
till om skick och sed i det nya landet och det nya
livet.
I Norden hade hunden varit det enda husdjuret.
Alla andra djur levde i vildt tillstånd, och om de icke
voro alltför fruktansvärda, blevo de ett rättmätigt
byte för vilken hund som helst. I hela sitt liv hade
Vitkäft skaffat sig föda bland levande ting. Han hade
intet begrepp om att det kunde förhålla sig annorlunda
i Södern. Men detta fick han snart lära sig i dalen
Santa Clara. Då han tidigt en morgon vek om ett
av byggningens hörn, råkade han på en kyckling, som
hade lyckats komma ut från hönsgården. Vitkäits
naturliga impuls bjöd honom att äta upp den. Ett
par hopp, ett hugg av glimmande tänder och ett
förskrämt litet skrik, och han hade kapat åt sig den
äventyrslystna kycklingen. Den var välfödd, fet och mör,
och Vitkäft slickade sig om käften och tyckte att
maten var god.
Längre fram på dagen råkade han på en annan
kyckling i närheten av stallet. En av stalldrängarna kom
268
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
