- Project Runeberg -  Varg-Larsen /
110

(1918) [MARC] Author: Jack London Translator: Mathilda Drangel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

baklänges ut från kabyssen — till stor förlustelse för
besättningen och jägarna, som brukade samlas i
grupper för att se på. Själsspänningen blev mig för stark.
Ibland trodde jag att mitt förstånd skulle duka under
för den — vilket ju liade varit ganska lämpligt bland
denna samling av vilddjur och dårar. Varje timme,
varje minut av min tillvaro hotades av fara. Här
var en människosjäl i nöd, men likväl hade ingen av
min omgivning tillräcklig medkänsla för mig att
komma mig till hjälp. Emellanåt tänkte jag på att ta
min tillflykt till Ulv Larsen och anropa hans
medlidande, men minnet av det djävulska gäckande
uttrycket i hans ögon, som stirrade så frågande på livet
och hånlog åt det, överväldigade mig och tvingade
mig att avstå från denna tanke. I andra stunder
funderade jag allvarligt på att begå självmord, och jag
behövde hela styrkan av min hoppfulla filosofi för att
avhålla mig från att hoppa överbord under nattens
mörker.

Ulv Larsen försökte flera gånger att förleda mig till
nya diskussioner, men jag gav korta svar och undvek
honom. Slutligen befallde han mig att för en tid
återtaga min plats vid bordet i kajutan under
måltiderna och låta kocken göra mitt arbete. Då tog
jag bladet från munnen och berättade honom, vad
jag nödgades utstå av Thomas Mugridge till gengäld
för de tre dagar, han hade favoriserat mig. Ulv
Larsen betraktade mig med småleende ögon.

»Jaså, ni är rädd — eller vad?» frågade han hånfullt.

»Ja», svarade jag trotsigt och ärligt, »jag är rädd.»

»Så är det alltid med er och edra gelikar», sade han
halvt förargad, »ni gå och sentimentalisera om edra

110

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:54:59 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/varglarsen/0114.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free