Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som den vitaste kvinnogestalt. Jag kommer ihåg,
då han lyfte upp handen för att känna på såret i sitt
huvud, och jag såg armmuskeln röra sig som ett
levande ting i dess vita skida. — Det var denna
muskel, som en gång nästan hade kramat livet ur
mig, och som jag hade sett utdela så många
förkrossande slag... Jag kunde icke ta mina ögon från
honom. Jag stod där utan att röra mig med en rulle
antiseptisk bomull i handen, som vecklade upp sig
och släpade ned på golvet.
Han såg på mig, och jag blev medveten om att jag
stirrade på honom.
»Gud har format er väl», sade jag.
»Har han?» svarade han. »Nå, jag har ofta tänkt
det själv och undrat varför.»
»Ändamålet...» började jag.
»Utilitet», avbröt han. »Denna kropp är danad
för att begagnas. Dessa muskler ha utvecklats för
att gripa, sönderslita och döda levande ting, som ställa
sig mellan mig och livet. Men har ni tänkt på dessa
andra levande ting? Också de ha muskler av ett eller
annat slag, för att gripa, sönderslita och döda — och
när de komma i vägen mellan mig och livet, griper
jag dem oemotståndligt, sliter sönder dem med makt
och dödar dem. Det finns intet ändamål, som
förklarar detta. Men utiliteten gör det.»
»Det är ingen vacker åsikt», protesterade jag.
»Livet är inte vackert, menar ni väl», sade han
småleende. »Ni sade, att jag är väl skapad. Se hit.»
Han spände sina fötter och ben och tyckte sina tår
mot golvet likt klor. Knotor, leder och muskeldelar
krökte sig och drogos ihop under huden.
176
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
