Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
för hans ohyggliga armar? Jag kände också andra
händer vid min hals. Det var Mauds händer, som
förgäves sökte rycka lös den hand, som höll på att strypa
mig. Hon uppgav försöket, och jag hörde henne
uppge ett skrik, som skar mig in i själen, ty det var en
kvinnas skri av fruktan och hjärtskärande förtvivlan.
Jag hade hört det skriket en gång förut — då
Marti nez gick till botten.
Mitt ansikte var tryckt mot hans bröst och jag kunde
icke se någonting, men jag hörde Maud rusa därifrån.
Allting hände med blixtens hastighet. Jag hade
ännu icke haft någon glimt av medvetslöshet, och
det föreföll mig, som om en oändlig tidrymd hade
förflutit innan jag hörde hennes snabba steg vända
tillbaka. I detsamma kände jag Larsens hela kropp
sjunka’ tillsammans under mig. Andedräkten
lämnade hans lungor, och hans bröst föll ihop under min
tyngd. Antingen det nu endast var utandningen eller
hans medvetande om sin tilltagande vanmakt som
förorsakade det —• jag vet det icke — men en dov jämmer
trängde ur hans hals. Handen, som fattat om min
strupe, slaknade. Jag andades åter. Hans skälvande
hand grep återigen fastare tag. Men icke ens hans
kolossala viljekraft förmådde besegra den vanmakt,
som överföll honom. Hans vilja var bruten. Han
förlorade medvetandet.
Mauds steg voro mycket nära, då hans hand skälvde
till för sista gången och släppte sitt tag. Jag rullade
om och föll ned på däck på min rygg, flämtande och
blinkande i solskenet. Maud var ytterligt blek, men
lugn — mina ögon hade genast riktats på hennes
ansikte —• och hon såg på mig med både oro och lättnad.
408
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
