Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. Den vita tysnaden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Och jag som en gång var ordförande i en
Epworthförening och undervisade i en
sondagsskola. Sedan Mason oförbehållsamt gjort denna
bekännelse betraktade han drömmande sina
ångande mockasiner, men ryckte till när Ruth fyllde
hans kopp. Gudskelov, vi ha åtminstone te! Jag
har sett det växa nere i Tennessee. Vad skulle jag
inte vilja ge just nu för en varm vetekaka. Men
du behöver inte bekymra dig om det, Ruth; du
behöver inte svälta länge till och inte heller bära
mockasiner.
Kvinnan lyste upp vid dessa ord, och hennes
ögon förrådde en stor ömhet för hennes vite herre
och man — den förste vite man hon någonsin sett
— den förste man hon sett behandla en kvinna
som någonting för mer än ett djur eller en
last-dragare.
— Ja, Ruth, fortsatte hennes man på den
underliga rotvälska, som var det enda språk, på vilket
de kunde göra sig förstådda av varandra. Vänta
bara tills vi kommit över det här och ge oss av mot
kusten. Vi ska ta en vit mans kanot och ge osa
av till det salta vattnet. Ja, det är ett besvärligt
vatten, ett ilsket vatten — stora berg dansa
ständigt upp och ned på det. Och stort är det, stort,
stort — du reser tio sovtider, tjugo sovtider, fyrtio
sovtider (han räknade upplysande antalet dagar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
