Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VIII. En kungs gemål
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Så kom en ny invandring över bergen från den
fruktbara södern. Denna gång var det kvinnor, som
blevo mäktiga i landet. Deras ord voro lag, deras
lag var stålhård. De rynkade på näsan åt de
indianska hustrurna, medan de andra vita kvinnorna
blevo stillsamma och ödmjuka. Det fanns fega män,
som skämdes över sina gamla förbindelser med
solens döttrar, som sågo med misshag på sina
mörkhyade barn. Men det fanns också andra män —
män, som förblevo trogna och voro stolta över sina
infödda hustrur. Då det blev på modet att skiljas
från dessa, förblev Cal Galbraith likväl en man.
Han fick dock lära känna den tunga handen hos
dessa kvinnor, som kommit sist till landet och som
kände det minst, men som dock regerade det.
En dag förkunnades emellertid att Upper
Coun-try, som ligger en god bit från Circle City, blivit
rikt. Hundspann förde nyheten med sig till Salt
Water, guldlastade fartyg förde lockelsen med sig
över Stilla oceanen, telegrafkablarna sjöngo ut
nyheterna, och den övriga världen hörde för första
gången talas om Klondike River och Yukon-landet.
Cal Galbraith hade levat flera år i lugn och ro.
Han hade varit en god make för Madeline och hon
välsignade honom. Men hur det var greps han av
missbelåtenhet; han kände en viss längtan efter sina
egna landsmän, efter det liv han lämnat bakom
156
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
