Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- IX. En Odyssé i Nordlandet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
IX
EN ODYSSÉ I NORDLANDET
1
Slädarna sjöngo sin eviga klagosång till
ackompanjemang av knarrande seldon och ledarhundarnas
bjällror, men både män och hundar voro uttröttade
och gåvo intet ljud ifrån sig. Vägen var svår att
ta sig fram på till följd av nyfallen snö; de hade
färdats en lång väg, och medarna, nedtyngda av
stenhårda stycken fruset älgkött, sögo sig fast vid den
lösa snön och stretade emot med nästan mänsklig
envishet. Skymningen började falla, men man skulle
ej slå läger den kvällen. Snön föll lätt, och
vindstilla rådde; den föll ej i stora flingor utan i form
av små vackra kristaller. Det var riktigt varmt —
bara tio grader under noll — och männen räknade
ej detta för något. Meyers och Bettles hade bundit
jipp sina öronlappar, medan Malemute Kid till och
med tagit av sig vantarna.
180
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Dec 12 12:55:17 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/vargson/0182.html
