- Project Runeberg -  Varia. Illustrerad månadsskrift / Årg. 2 (1899) /
33

(1898-1908)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 1, januari 1899 - Fången på Cayo Toro. (»A lost American») En berättelse från Kuba af Archibald Clavering Gunter. Öfversättning af J. Granlund. Första boken. De båda skönheterna. Första kapitlet. En kväll på operan

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

jordbäfning», säger den andra och
sjunker med en trött suck ned på sin
stol. Därpå hviskar hon: »Jag är
ledsen för att du sade mig det där,
Laura.»

Men det är hon inte; ty den unga
flickans hjärta klappar af sällhet, fast
hon skall visa sig stram, och i hennes
själ ropar det: »Howard! Howard!»,
ehuru hon med ungdomens
dåraktighet tänker för sig själf: »Han skall
dock icke få mig för godt köp, det
kan han lita på!»

När så ridån vid aktens slut går ned,
låtsar miss Blanche sig vara medryckt
af operavansinnet och förvånar sin
syster genom att applådera med hela
styrkan af sina små händer och att i
öfvermåttet af sin förtjusning slunga
ned sin bukett af röda rosor till
Ca-poul, som jämte madame Nilsson
inropas och står bugande innanför rampen.

»Försköning, Blanche! Jag har
aldrig sett dig så upprymd i hela mitt
lif», skrattar den äldre systern, »och
du har kastat bort dina präktiga rosor
på en tenor!»

»Bah! Det var bära Ortiz’ bukett,
och den har jag just ingen särskild
användning för», genmäler den unga
damen skämtsamt.

»Men Ortiz torde kanske på grund
af sin uppfattning som utländing ta
illa upp, att du ringaktat hans gåfva.»
Och hon tillägger helt allvarsamt: »Han
börjar älska dig för mycket.»

»Ta, ta, tal Ingen kan älska mig
för mycket.»

Lauras ögon fingo ett oroligt
uttryck. Hon mumlar: »Blanche, du

måtte väl aldrig tänka dig honom som
— älskare?»

»Jag tänker mig alla män som
älskare», skrattar den unga flickan, »men
jag älskar inte alla män». Därpå
tillägger hon: »Hvarför frågar du det?»

»Därför att jag tror», svarade den
äldre system allvarsamt, »att vore inte
sefior Ignacio Ortiz så god vän och
trofast kamrat till Luis Vidal — så

\

skulle jag vilja säga, att det ligger
någonting bakom hans hvita tänder, som
nästan skrämmer mig.»

»Bah! Ditt spanska blod gör dig
lättrörd, min syster», skrattar den yngre.
Sedan applåderna förklingat, fortsätter
hon med en trumpenhet som är
förtjusande: »Men hvar i all världen

kan pappa hålla till? Jag skulle önska,
att han inte alltid ville njuta af en
opera utifrån buffeten!»

Men pappa Grayson njuter ingalunda
af operan utifrån buffeten. Han
befinner sig tvärtom i foyem omedelbart
utanför logen, inbegripen i ett lifligt och
allvarligt samtal med en ståtlig
amerikan, som besitter denna egendomliga
New Yorks-förmåga att i sig förena
mannen hos en klubbman och en
so-cietetens hjälte med Wall
Street-aflärs-mannens praktiska duglighet.

»Howard, du måste ännu en gång
fara öfver till Kuba för att se till Lauras
egendomar», säger mr Grayson, som
har renskurna yankeedrag och bär sina
sexti år med all heder.

»Men hur skall jag kunna komma
ifrån?» svarar hans yngre bolagsman,
mr Howard Temple. »Krach i
aktiemarknaden; panik öfverallt; tusentals
arbetare sysslolösa; New York Central
fallit på en vecka från 95 till 80;
Western Union från 73 till 45, Lake
Shore ända till 60 —»

»Upphör med uppräknandet af våra
finansiella olyckor» skrattar den äldre.
»Detta är just skälet, hvarför jag nu
kan undvara dig, min gosse. Aktierna
ha nu gått ned så långt de kunna,
och som vi ännu med en million eller
par stå på högra sidan om bankrutt,
så behöfver inte detta oroa oss så
särdeles. Men det här andra är af vikt.
De egendomar, Laura ärft efter sin
far, har jag vårdat omsorgsfull are än
om det varit mina egna, alltsedan
modern vid sin död lämnade den lilla
flickan i min vård. Du, Howard,
känner bättre än någon annan, huru nära
jag, i min egenskap af styffar och för-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:55:46 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/varia/1899/0038.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free