Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 5, maj 1899 - Fången på Cayo Toro. (»A lost American») En berättelse från Kuba af Archibald Clavering Gunter. Öfversättning af J. Granlund. Andra boken. Det brinnande plantaget - Femte kapitlet (Forts.) - Sjette kapitlet. »Det kommer att bli en härlig natt»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Miss Maxia! Kapten Luis är därinne
tillika med hans vän, sefior Ortiz!»
»Min bror här? Luis, Luis!» ropar
senorita Yidal, och fortfarande att ropa
hans namn ilar hon brådskande genom
den öppna dörren för att söka brodern.
Men Ortiz studsar plötsligt vid
amerikanens välkomsthälsning och ropar, till
utseendet alldeles handfallen — och
hviskar förvirrad: »Senor Temple 1»
liksom hade han sett ett spöke; han är
mycket blek och hans händer darra.
»Ja, just Howard Temple och mäkta
glad ändå att se er eller hvilken som
hälst från New York.»
»Ah! Temple, min vän!» ropar Ortiz
låtsande hänförelse och tryckande
amerikanens hand, ehuru spaniorens fingrar
äro klibbiga af svett, och hela tiden
säger han i sitt förvirrade sinne: »Diablo!
Besynnerligt, att han kommit undan
så länge l*
SJETTE KAPITLET.
»DET KOMMER ATT BLI EN HÄRLIG NATT.»
Med ögonen på Temple för Ignacio
handen öfver pannan liksom bedöfvad
och stammar: »Jag — jag antog att
ni var i Havanna!»
»Nej, jag har varit i det inre af
landet flera veckor», genmäler Howard.
2Och ni?»
»Ah, ni önskar veta mina äfventyr?
Nå, Luis och jag landstego i Neuvitas
på kusten för högst öfver en vecka
sedan med Rafael Quesedas senaste
expedition. Yi gingo därpå med vårt
parti Öfver bärgen och slöto oss till
Vincente Garcias styrka, som opererar
i östra departementet. Luis brann
naturligtvis af längtan att träffa sin far
och syster, hvarför vi begagnade oss
af första tillfälle. Lämnade vår
afdel-ning väpnade kubaner några mil
härifrån och begåfvo oss i all hemlighet
på en bärgsstig till Las Palmas.»
»Tror ni inte det skulle varit klokast
att ta en eskort med er?» frågar
new-yorkaren, i det en skugga af oro far
öfver hans ansikte.
»Nej!» svarar Ortiz bestämdt. »Ju
färre vi äro, dess mindre utsikt för de
spanska trupperna att få höra talas om
vårt besök och bränna ned plantaget.
Ja, till och med negrerna misstänka
inte det minsta. Jag hör att de ha en
liten fäst här i natt.»
Upp till dem tränger nämligen ett
sorl af negerglädje från slafkvarteret,
och facklor börja flamma och lysa
bland palmerna i trädgården i kapp
med ljuset från lysmaskar och coeuyos.
Öfver detta höres på afstånd de milda
-tonerna af fiol, guitarr och banjo,
kreolemas musik.
»Ja, det är i anledning af sefiorita
Vidals födelsedag», säger Temple
betänksamt. Båda herrame röka.
:*Caspita!» Ni ser just inte ut att
vara fästklädd, ni mer än jag», skrattar
Ortiz, blickande från sin nedsmutsade
resdräkt på Howards kläder, som
kommit i oordning vid sammanstötningen
med Mendoza.
»Åh!» anmärker den unge mannen,
»jag, ser ni, jag smutsade mitt linne litet
genom att kasta en lymmel i ett
törn-snår. »
»Värkligen!»
»Jo, ett kreatur vid namn Mendoza,
som strukit omkring här i plantaget
och besvärat senorita Maria.»
»Mendoza!» utbrister spanioren, och
hans ton antyder intresse, därpå
anmärker han lätt: »Spelar nu caballero
åt en annan ung dam, hva\ senor,»
»Nej, jag ger endast min väns syster
det skydd, som vanligen tillkommer
damer i Förenta staterna», genmäler
new-yorkaren, hvarpå han tillägger: »På
fandangon kan ni se, att senor Vidal
och hans dotter ännu ej veta
någonting om den unge Pedros mord. Jag
måste se till, att inte brodern säger
något. I kväll skulle slaget vara
alltför grymt.»
é
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
