Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 7, juli 1899 - Drottning Victorias döttrar. Bearbetning från engelskan af Hedvig Indebetou. II. Alice, storhertiginna af Hessen-Darmstadt († 1878)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
det att den något brådmogna systern
Victorias bvassa tunga eller de ystra
brödernas upptåg stundom kunde väcka
de äldres oro.
Alice erhöll sin undervisning
tillsammans med den två år äldre system
och om hon än icke fullt ägde dennas
framstående begåfning å hufvudets
vägnar, kunde hon dock med sitt klara
förstånd och sin snabba uppfattning
hålla jämna steg med henne i de flesta
läroämnen. Alice hade äfven särskilda
anlag för teckning och musik, samt
en viss dramatisk talang, och det
blef vanligen hon, som på födelsedagar
och andra dylika fäster inom familjen
deklamerade verserna eller utförde
huf-vudrollen vid de teatraliska
föreställningar, hvarmed de kungliga barnen
ofta brukade fira dessa. Alice ansågs
äfven som familjens skönhet.
Ehuru hon och systern Victoria voro
ganska olika, passade deras lynnen
dock väl tillsammans, ty den blida,
kärleksfulla Alice böjde sig lätt för den
äldre systems kraftfulla och något
befallande natur. Föräldrarne sökte gifva
alla sina bara en enkel och flärdfri
uppfostran. Lyckligt, gladt och
obundet var också barnens hemlif, antingen
de vistades på det ståtliga Windsor,
det vackra Osborné eller det
romantiska Balmoral. Härom skrifver
prinsessan Alice i en senare period till
sin mor: »När jag tänker på dessa
sälla, lyckliga dagar, blir mitt sinne så
vekt, att tårarne komma mig i ögonen.
Hvilken glad barndom vi hadel»
Det enda som i någon mån verkade
störande på hemlifvet var de oroliga
händelser, som upprörde landet vid
den tid, då unga sinnen lättast taga
intryck. Först var det orolighetema
under åren 1848—49, då Europas
troner vacklade, därpå Kri mkriget med
de bekymmer det medförde för de
kungliga föräldrarne. Det var då, som
hågen för sjukvård vaknade hos Alice,
och både hon och prinsessan Victoria
blefvo så entusiasmerade därför, att
de ville gå in vid Florence
Nightin-gales sjuksköterskekår i Skutari. Båda
systrarna skulle ock sedermera få
erfara, hvad en krigares maka känner,
då hennes make står i stridens front.
Upproret i Indien följde snart på
Krimkrigets dystra år, och dessa all
varliga händelser, hvilkas vikt Alice
då var tillräckligt gammal att förstå,
skapade hos henne den klara inblick
i politiska förhållanden, som hon
under senare år alltid ägde.
Efter prinsessan Victorias giftermål
med prinsen af Preussen undergick
system Alices lif ganska stor förändring.
Hon intog nu, redan vid femton år,
platsen såsom äldsta dottern i huset
och indrogs därigenom allt mer i de
fullvuxnes krets; men hon förlorade
dock icke därvid sin barndoms glada,
älskliga väsen. Snarare kunde hennes
humor ibland slå öfver till en
anstrykning af skärpa, och hennes glada lynne
och små muntra spratt inom
syskonkretsen gjorde henne som förr till dess
favorit.
Det ständiga umgänget med fadern,
hvilken för henne utgjorde idealet för
allt godt och ädelt och hvars minne
allt sedan förblef som en ledstjärna i
hennes lif, var ett kraftigt medel att
utveckla och gifva stadga åt hennes
karaktär. Genom honom intresserades
hon för tidens religiösa, sociala och
politiska frågor och erhöll inblick i
konst och litteratur; under hela sin
lef-nad intog hon en hög ståndpunkt i
dessa afseenden.
Hennes mor skref en gång vid denna
tidpunkt om henne i ett af sina bref:
»Alice är god och finkänslig,
förståndig och älsklig — hon är mig till
verklig glädje. Jag skall inte låta henne
gifta sig, så länge som jag rimligtvis
kan uppskjuta den saken!»
Omständigheterna påskyndade likväl
det steg, som drottning Victoria önskat
fördröja. Till kapplöpningarna i Ascot
kommo i juni 1860 tvänne unge
furstar, Henrik och Ludvig, söner till prins
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
