Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 11, november 1899 - Fången på Cayo Toro. (»A lost American») En berättelse från Kuba af Archibald Clavering Gunter. Öfversättning af J. Granlund - Fjärde boken. Månskensöfverraskningen. Fjortonde kapitlet (Forts.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Miss Graysons illusioner äro så
absurda och dock så bestämda, och hon
håller så fast vid dem», svarar läkaren
med låg röst. »Hon påstår, att de
mördat den man, hon älskar. Hon
skriker, att han dödats, emedan han
älskade henne, och lönmördades, emedan
hon älskade honom. Ni vet likaväl som
jag, att min vackra patient ej är någon
brottsling. Därför, ehuru jag hyser föga
tvifvel om, att icke hon kommer att
lefva, ty hennes konstitution är stark,
så fruktar jag dock, att hon kommer att
lefva i vansinne. Gör hennes far vid
tillfälle beredd härpå så skonsamt som
möjligt. Bed honom hålla ett öga på
henne under resan, så att hon icke
begår själfmord.»
»Tack* för upplysningen,» säger
tidningsmannen, tryckande doktorns hand,
och går tillbaka till fadern, som oroligt
ropar på honom: »Skynda er, Dennison,
vi måste genast bege oss till fortet!
Månen är uppe, och den där gamla
kyrklockan kommer att slå inom kort.»
»Ja, de ha midnattsgudstjänster ganska
ofta här under fastan», anmärker
tidningsmannen.
Stigande sålunda åter ombord
passerar George öfver sundet tillsammans
med Grayson, och båda två stiga i
land vid fortet på*Cayo Toro, där de
ögonblickligen anropas af en vaksam
skiltvakt, och sedan vakthafvande
sergeanten blifvit tillkallad, föras de till
vakten för att där invänta
kommendantens order.
»Ni vill väl inte säga mig, att någon
kan rymma härifrån under denna stränga
militära disciplin», hviskar Grayson, då
de höra skiltvakten patrullera utanför
den plats, där de för tillfället äro
instängda.
»Jo, om hans börs är tillräcklig
späckad», genmäler Dennison med en ful
grimas.
De ha anländt till fortet klockan
half tolf. Det dröjer vid pass tjugo
minuter, innan de erhålla svar från
Villalonga, som väckts ur sin sömn,
och som synbarligen icke är mycket
trakterad af att ha blifvit ryckt ur sin
slummer.
Klockan fattas fem minuter i tolf,
då de införas i kommendantens rum,
där han mottager dem i något hastig
toalett för en så noggrann officer.
»Detta sena besök, senor Grayson»,
anmärker öfversten stelt, »är, ehuru
oväntadt, naturligtvis välkommet. Jag
tviflar ej, att icke er förtjusande
dotter återkom välbehållen till er jakt,
ehuru hon icke lät mig få nöjet att
eskortera henne tillbaka eller att önska
henne bon voyage. Får jag fråga
anledningen till den ära ni visar mig?»
»Helt visst!» säger bankiren och
går med affärsmässig raskhet rakt på
frågan. »Ni har en fånge, N:o 93,
som lär ska skjutas i morgon på grund
af något misstag, som jag har anledning
tro.»
»Misstag 1 Hvad då för misstag?»
utropar den spanske öfversten.
»Ett förfärligt misstag!» svarar
Grayson. »Jag har fått underrättelse, att
N:o 93 är min yngre kompanjon, mr
Howard Temple från New-York, som
för omkring tre månader sedan kommit
att besöka Kuba i min styfdotter, miss
Morales’, angelägenheter. Jag har ej
mottagit en rad från honom på öfver
sex veckor.»
»Era skäl för denna
häpnadsväckande uppgift, senor?»
»Min dotter, miss Blanche Grayson,
säger, att hon sett honom och talat
med honom i själfva fortet.»
»Det är omöjligt! Fången har varit
och är incomunicado/» .
»Jag måste tala med honom för att
verificera min dotters uppgift.»
»Det är likaledes omöjligt! Fången
är incomunicado!»
»Och ämnar ni säga mig», säger
amerikanen, förlorande tålamodet, »ätt
ni tänker skjuta en fånge och inte låta
honom meddela sig med dem, som kunde
rädda honom?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
