Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
förmedlade, ovanligt stämningsfulla
tonen Larssons yppersta duk och den
står icke tillbaka för det bästa som på
detta område presterats i den samtida
franska målarkonsten. »Rococo» är
minst lyckad af de tre syskonbildema,
mera hastigt och ytligt målad som den
är. »Nutida konst» utmärker sig
genom mycken rörelse, ljus- och
fårg-kraft. Realismen i densamma går så
långt att konstnären låter den konsten
symboliserande kvinnofiguren i
förgrunden, hvilken den finske skulptören
Wille Wallgren är sysselsatt med att
modellera upp, gripa och föra
bildhuggarens hand. Man ser här äfven Carl
Larsson själf föra pänseln, lyssnande
till den unga japanskans beaktansvärda
råd. Perspektivet i denna tafla är
lyckligt funnet och dukens värkan
därigenom ytterligare förstärkt.
Naturligtvis fins det snart
världsberömda Carl Larssonska menageriet här
i sin helhet: pappa med en hoppfull
telning på axlarne, mamma i sitt eget
hem, Suzanna, Ulf, Pontus och Lisbeth.
Grundelementen för kännedom till
mo-däm svensk konst räkna äfven en
närmare bekantskap med Carl Larssons
rikliga familj. Den bekantskapen är
odeladt angenäm att göra, då det kan
ske genom dessa i teckningen så
karaktäristiska, i färgen hardt när
oöfver-träffade hvardagsporträtt. Mindre
lyckligt och icke porträttlikt är konterfejet
af Per Ekström vid kaffebordet,
allu-derande på en i vida konstnärskretsar
bekant anekdot om »solmänniskan»
Per Ekström drickande kaffe på
Marstrand. Det i akvarell utförda
porträttet af fru Fiirstenberg är som
målning alldeles utsökt fin.
Carl Larssons pänselförning, som
förut varit något väl mjuk, har efter
hand blifvit allt mera fast och
bestämd, uppenbarligen beroende på
konstnärens tagande intryck först af
fransk, men därefter af svensk natur
och omgifning. Sin ljusa blick och
sitt friska humör har han alltid beva-
rat med samma ungdomlighet — han
är därför den dag i dag den gladaste
af våra värkligt betydliga konstnärer.
* • *
Karl Nordström är säkerligen icke
utan afsikt företrädd med flere särde:
les representativa dukar från. rätt
olikartade tidsskeden. Pastellen »Min
hustru», som mera värkar genre-bild än
porträtt, och oljemålningen
»Trädgårds-motiv från Grez», den genom våra
konstnärer så bekanta målarekolonien
i Boulogne-skogen, visa tydlig på
värkan af fransk ny-impressionism. Den
sistnämnda är den mäst betydande af
dessa: den är målad bredt, en-masse,
i en blågrå ton, genom hvilken den
stekande hettan kommer utmärkt till
sin rätt och blir af nästan öfverförande
värkan.
Öfvergången till större
själfsiändig-het och medvetnare mognad förmedlas
af ett på Parisersalongen prisbelönt
»Vinterlandskap», hvilket är gifvet med
mycken kraft och samtidigt särdeles
känsligt, men som tyckes mig något
changeradt. I det karga »Landskapet
från Göteborgstrakten» finna vi
Nordström sådan han glädjande nog ter sig
på senare tider*— nageln i ögat på
allt hvad här i landet akademi heter.
Den enkla klippan är gifven med
sä-kerhet och landskapet utmärker sig för
god proportion i terräng och plan utan
negligering af teckningen. Främst af
alla Nordströmmame sätter jag dock
»Warbergs fästning» med den briljanta
solnedgången och förgrundens ljusblå
svallvåg mot det blå-gröna kvällshafvet.
Motivet är gripet med den nordiskt
poesimättade aftonhimlen som
dominerande bakgrund och landskapet
fylldt af en vibrerande ton, så trogen
mot värkligheten att dess värkan blir
naturens. Ingen söt tjusningsbaktanke
har släppts in, och taflans fäng?>lande
makt är därför desto större. Men
nekas kan icke, att detta är brott mot
all tradition. Därför blir Nordström
så svårförstådd af den konservativa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
