Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och bonade golf, medan de rymliga
vestibylema och salongerna äro inredda
med bohag som skulle väcka en
samlares hänförelse.
Här enar sig således rykte med
rikedom, ungdom med snille, och jag
erfar att denne af lyckan så
utomordentligt gynnade man till på köpet äger
en älsklig och fint bildad maka. Hvad
pänningama angå stammar Rostand från
en förmögen släkt, och hans inkomster
af arbetet ha naturligtvis varit ansenliga.
Det är stundom intressant att erinra
sig småsaker som frappera en vid
första sammanträffandet med en person af
betydenhet. Hvad nu Rostand
beträffar lade jag märke till att han inträdde
i rummet med rak och stram
hållning, med en viss flink värdighet samt
att hans händer voro utomordentligt
hvita och prydda med ringar, däribland
en präktig safir. Därefter såg jag att
han var liten och smärt, mycket blek
och rätt skallig för att vara tjugunio
år. Äfvensom att han hade rödaktiga,
borstiga mustascher — och
hederslegionens knapp i redingoten. I högra
ögonvrån satt en enkeltjusare, som
fixerade en temligen kallt och bidrog
till det allmänna uttrycket af okänslighet.
Man förnam att detta var en man
som höll sig på sin kant tills han såg
anledning att lämna den och ville
öf-vertyga sig att en person var värd att .
tala med, innan han spillde många ord.
Detta tillbakadragna sätt är
tvifvels-utan en del af den rustning, som han
vant sig att bära, sedan den stora
framgången kom. Ty en hel stad, och
därtill en stad sådan som Paris, har
hängt honom i hälarna, män hafva
förföljt honom, kvinnor hafva förföljt
honom, och alla slags människor ha
legat på lur efter honom under alla
upptänkliga förevändningar med den
enda vissheten att de ödat bort hans tid.
På det yttersta 1 dessa dagar har
folk böijat kalla honom en vilde, och
man berättar öfverdrifna historier om
huru han aldrig besvarar bref, sällan
mottager besök samt ofta är häftig och
brutal. Det påstås till exempel — och
detta med sanning, tror jag — att han
nyligen afböjt inbjudningen från en
viss kunglig höghet på kontinenten att
vara hedersgäst vid ett extra
uppförande af »Cyrano».
Jag frågade honom angående hans
första litterära arbeten, och han gick
med stolthet tillbaka till sitt tjugonde
år, då hans förstlingspoembok Les
Mu-sardises, höjdes till skyame i Revue
Bleue och rent af hälsades såsom den
mäst lysande debut allt sedan Alfred
de Musset offentliggjorde sina »Centes
d’Espagne». Författaren af dessa vardt
utskrattad den tiden, men nu skrattar
man icke åt honom. Jag frågade
Rostand hvilka författare han beundrade
mäst från sin ungdom, och han svarade
utan tvekan:
— Shakespeare, Dickens och Victor
Hugo.
— Kan ni läsa Dickens på engelska?
— Nej, olyckligtvis.
— Har ni varit i England?
— Inte så mycket att jag vet något om
landet. Endast tio dagar på ett hotell.
— Har ni rest i andra land?
— Nej, jag har stannat hemma.
Jag utfrågade honom om sport och
manliga idrotter . . . Var han på det
hela taget lik Cyrano i sina egna
böjelser? Tyckte han om fäktning och
sabelhuggning?. . . Nej, det gjorde
han icke. Han ansåg det alltför
tröttsamt. Då vore således hans kärlek till
uppskakande stordåd och hjältebragder
mera en hufvudets sak än kroppens?. . .
Ja, han antog att så måste vara
förhållandet.
Då jag nu kom till det
hufvudsak-liga ändamålet med mitt besök gladdes
jag vid att höra att stycket »Cyrano de
Bergerac». var en frukt som mognat
långsamt. Redan under studietiden
vid Collége Stanislas i Paris och under
sina ferier i Marseilles (hans
födelsehem) hade han haft i tankarna att
skrifva ett skådespel hvari hjältens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
