Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
rade oförskräckt och med skratteffekt
Lindbergs röst och manér. Den store
Ibsentolkaren behöfver inte känna sig
stucken öfver den skoj friska kopian.
Det är bara det säregna, som med
framgång kan förlöjligas. Och
Lindberg är vår originellaste aktör. En
ensam man, därför stärk.
Han har nu hittat på något nytt —
skall ensam tuméra nästa år, stå på
tribuner och läsa upp hela pjäser,
många stämmor i en, många
karaktärer i en. Större konst än den
vanlige aktörens, som spelar en enda roll.
Sådana uppläsningsaftnar är publiken
redan van vid i andra länder, för oss
äga de nyhetens retelse.
Men åter till parodien!
Den utfördes af idel herrar — Irenes
efterfölj erska hade djupaste basröst.
En ung student spelte Maja. Spexet
slutade med att alla vid en förfärlig
skräll, som skulle föreställa snöskred,
kastade sig ned på magen och hvar
och en i sin tur sade:
— Jag är död.
— Jag är dödare.
— Men jag är dödast.
Därpå följde en präktig spansk fars,
»Hata mig, herre!», af M. P.
Domin-guez.
Den har förr gifvits på Södra
teatern och utfördes nu delvis af samma
krafter. Hr Lambert var rolig. Och
fru Lambert fick blombuketter, detta
väl mest som en liten gärd åt —
kom-positrisen. Ty soarén inleddes med
några sånger af henne. Bäst var
skep-parvisan till Frödings ord. Där fanns
litet originalitet, och den väckte mer
bifall än Södermans »O, vor* jag ett
minne!». Jämförelsen är sällsam.
* * *
Jag afslutar denna rapsodi med en
blick på framtiden, hoc est eleverna,
Dramatens.
De ha haft sin uppvisning.
Jag har intet starkt intryck därifrån.
Damerna voro bättre än herrame. Skall
detta vara ett bevis på det kvinnliga
könets högre intelligens? I så fall
blott teaterintelligens, af ett alldeles
sär-skildt slag. Jag tror saken beror däraf,
att föräldrar lättare släppa sina söner
än sina döttrar till teatern, de senare
blott om de ha synbar kallelse. Den
manliga ungdomen strömmar dit från
alla håll, antingen den just har så stora
förutsättningar eller inte — mest för
att försörja sig.
Den, som tog priset, var en fröken
Betty Janson. Hon spelte fru
Hart-manns roll i »I telefon», hade godt
humör, pigga ögon. Hon blir något.
Men — fastän de öfriga skötte sig
aktningsvärdt och tydligen gjort sig
möda att belöna sina lärares
ansträngningar — vågar jag inte spå om några
blifvande talanger.
Kanske kan Emil Hillberg, som i
sommar öppnar ny elevskola för
kommande landsortsturnéer, stampa
begåf-ningar ur jorden.
En skådespelerska utbrast nyligen på
tal om »vår främste skådespelares» nya
företag:
— Han är en härlig instruktör!
Don Ditgo.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
