- Project Runeberg -  Varia. Illustrerad månadsskrift / Årg. 3 (1900) /
508

(1898-1908)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

alilske medarbetare så fängslande
skildrat, och nämnda ärevördiga tidning
lyckönskades på det hjärtligaste till
äran att förfoga öfver ett sådant snille,
som icke allenast förväxlat vår berömda
operasångerska med en vulgär
varieté-dam, utan tillika af denna senare erhål-

lit ett högtidligt löfte, att hon skulle göra
staden den äran och inviga dess teater.

»Postbudet* svarade endast med att
ur redaktionen, på ett något abrupt
sätt, aflägsna en medarbetare med ett
så förfärligt minne som det min vån
Josef Andersson förfogade öfver.

EN GÅNG.

Öfversiittning efter »Einst» af EDVARD FERRAND.

Vi stodo framför grafven,
som hägnas af fläder och lind,
så sakta rördes gräset
på kullen af aftonens vind.

Då sade hon mildt och sakta:

»När jag ifrån dig går,
och blott i dina sånger
min bild framför dig står,

När du på vida jorden
så ensam och sorgsen är,
och blott i nattens drömmar
jag är, som nu, dig när,

Kom då till den grönskande kullen,
där jag sofver så lugnt och sött,
och svalka i gräset ditt hufvud,
då du är het och trött.

Du bär mig en krans af blommor,
du plockat på din väg.

Jag väcks ur min djupa slummer
vid dina kära steg.

Då vill jag hviska med dig
så hemligt och så tyst,
som då, när första gången
hvarann vi smekt och kysst.

Och den, som hör oss hviska,
han tror: det är kvällens vind,
som susar bland fläderns grenar,
som hviskar i blommande lind.

Och hvad dig händer, det minsta,
det skall du bikta för mig,
och jag vill dig berätta,
hvad jag har drömt om dig.

När aftonen då har kommit
och stjärnorna skimra matt,
då önska vi hvarandra
så sakta och tyst »godnatt».

I aftonskymningen går du
med lugn i håg och sinn,
och under mina blommor
jag slumrar åter in.»

Ulf Sjöö.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:56:15 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/varia/1900/0516.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free