- Project Runeberg -  Varia. Illustrerad månadsskrift / Årg. 3 (1900) /
715

(1898-1908)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

förståelse. Förf. ser den aprioristiska
orsakskedjan mellan Goncourtemas djärfva
inträngande i själslifvets atomvärld och
deras nästan hemskt suggestiva makt, och
han finner det rätta uttrycket för Moliéres
robusta humor och egghvassa ironi. Den
trånga ramen gör att det nästan uteslutande
är diktaren som framställes, af
privatmannen ser man föga. Icke ens Moliéres
förhållande till den underbara Ninon de Lenclos

— hon som formade hans stil — har frestat
förf. till en afvikelse. Ej heller omnämnes
att enligt hvad nyare forskningar
uppenbarat var Moliéres begrafning endast en
komedi och att diktaren fördes på
konungens befallning till stadsfangelset där han
lefde som den gåtfulle »Järnmasken.»

Endast Balzacs mäktiga Zevsgestalt har
förf. icke känt vördnad för. Han har
hvarken uppfattat den ömtåliga stoltheten, eller
den naivitet — naturmänniskans naivitet

— som tar sig uttryck i en ständig längtan
efter fötståelse och beundran. Balzacs
mäktiga ande, stormande lifslust och
lidelsefulla skaparedrift måste framstå som
någonting främmande, nästan fientligt, i en tid
då dvärgsjälama dana normkonsten. Förf.
förvånar sig bland annat öfver att Balzac

— som ju omhuldades på det ömmaste af
sin syster och hennes intima vännina Zulma

— kunde så illusoriskt framställa unga,
oskyldiga flickor. Påståendet att Balzac gifte
sig af beräkning är något vilseledande. Det
var hans önskan att giftermålet med hans
mångåriga vännina skulle uppskjutas tills
han var skuldfri och hade ett eget hem
ordnat. (C. & E. Gernandts förlag. Kr. 3,50.)



Skådespelet »Ingrid» af Alfhild Agrell
är ett konfliktdrama. Tesen handlar om
kärlekens suveräna rätt. Så länge människor
ingå äktenskap utan att känna den stora
hängifvenheten och den starka sympatien,
skola alltid dessa mer eller mindre
invecklade konflikter uppstå. Kurt Lind har utan
kärlek gift sig med den hvardagliga, snälla
Maj, som älskar honom på sitt snälla sätt.
Så möter han Ingrid och den stora
passionens vulkaniska eld tändes hos dem.
Hon är villig att utstå allt för sin kärlek,
men då han en gång låter henne förstå,
att han lider af att offra sin heder, flyr
hon honom. I epilogen får man veta att
hon lefver lycklig i medvetandet af att ha
gjort sin plikt. Men hon och Kurt mötas.
Och då hon märker att hennes uppoffring
varit till ingen nytta, att samlifvet med
den hvardagiiga Maj förvandlat honom till
en andligen förslöad, en handlingsslapp
man, omtöcknas hennes förstånd. Förf.
har nedlagt mycket arbete på
utmäjslan-det af Ingrids fina och känsliga karaktär.

De andra personerna förefalla ofta som*
skuggor bredvid henne och några äro
ingenting annat än staffage. Handlingen*
skulle utan tvifvel gjort sig bättre i en
berättelse. Fru Agrefls stil är här som
alltid behärskad, hennes språk harmoniskt
och enkelt. Tendensen i hennes tidigare
arbeten spåras äfven i denna »en döds
kärlekssaga». Hon tror att kvinnan äger
mera själslig adel, större spänstighet och
kraft än mannen. (Fr. Skoglund. 2 kr.)


Anarkismen är utbrottet af den länge
undertryckta harmen öfver
samhällsoför-rättema. Då upplysningstidehvarfvets
filosofer arbetade för massornas intellektuella:
höjande predikade revoltens män samtidigt
nödvändigheten af det gamla
samhällsskickets omdaning. Nu är updlysningen
spridd hos massorna. Men klasserna ha
vetat att sätta dammar för tidsströmmama,
för det sociala omdaningsarbetet.
Upplysningen har skärpt förmågan hos folket att
rätt hedöma samhällsmissförhållandena.
Men då intet medel finns att på fredlig
väg vinna rättvisa gripa de förtryckte
nu-som på sanskulottemas tid till
våldets-hemska rättskipning.

Fr. Lindholms Anarkismen är en
lättfattlig historik öfver den sociala rörelse,
som griper allt mer omkring sig och som.
numera väl icke kan aflardas med frasei*
»dårars tilltag». Det lilla häftet utgör
n:o-22 i serien »Ur det modäma samhällslifvet»
och innehåller en hel del värderik statestik..

(Albert Bonniers förlag 75 öre.)

*



Det är tvenne typer Eliza Oszesko i
Mo-därna Argonauter låter sin strålkastare
belysa. Den ena är mammondyrkaren,
representerad af Alois Darwid. Man återser
gärna gamla bekanta då de ej tråka ut en.
Pänningefursten Darwid är en fullt modärn
Argonaut. Daudet presenterade honom i
»Naboben»; mänsklig, naturlig, en gifven
produkt af vår epok blef han igenkänd
och förstådd. Zola återinförde honom i
»Pänningen», rå, känslolös, utan ett enda
försonande drag, en produkt af Zolas
människoförakt. Eliza Orzesko behandlar
honom så som kvinnliga förf. alltid göra med
de manliga karaktärer de icke förstå —
utan rättvisa eller sympati. Darwid är en
skrifbordsskiss för hvilken ingen lefvande
modell funnits. Skada, ty typen är
intressant. För begåfvade män med rasdöst
värksamhetsbehof, andlig kraft och
vidtgående ärelystnad finnes det i vår tid endast
två banor att välja på, vetenskaps- och
finnansmannens, Det är icke guldet, lyxen,
nöjena endast som lockar till den senare,,
det är vågstycket, makten, den bistra kam-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:56:15 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/varia/1900/0723.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free