Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ätit en fin middag på ett hotell
och har petat sig i tänderna med
en gåspänna samt har halftuggat en
mycket liten tobaksbuss. Den andre
af mördarne är glasmästare och kan
klifva uppför stuprännor till 3:dje
våningen med en hel glasruta i famnen.
— - Nå, tror du inte, att vi med dessa
noggranna signalement skola kunna
lägga vantarna på mördarne?» slutade
Holmlock med belåten min. »Jo, nu
ska’ du min själ få se hur f—n tar
bofinken.»
Jag instämde. Nu begåfvo vi oss
till hotellet för att häkta mördarne.
Här rådde denna dag en ovanlig
lif-lighet, i det att ända till 3 gäster
tagit in där; af dessa hette 2
Andersson och rästen Petersson med ett t.
Att glasmätaren måste vara en af
An-dersönerna, voro vi genast på det klara
med. Men se hofmästarn? Det kunde
mycket väl vara den resande Petersonen
med v ett t, tyckte Holmlock, som
påstod, att hofmästare alltid bruka vara
så vräkiga af sig.
Vi frågade följaktligen portieren,
hvar hr Petersson
med ett t hade tagit
in, och på samma
gång blinkade min
vän hemlighetsfullt
för att antyda, att
vi voro lagens
tjänare. Men
portieren måtte
jemeller-tid ha trott, att vi
blott voro ett par
björnar, ty han
grinade fömöjdt och
skriade:
»Det är rätt,
kläm åt honom
duktigt, den
snålvargen; han ger aldrig
mer än 5 öre i dricks
och ber att få bli
skyldig hälften».
Sedan portieren
upplyst oss om, att
Petersson hade sin vistelse i matsalen,
gingo vi dit in, i det Holmlock antog
minen hos en sorglös profryttare och
jag så godt jag kunde sökte se
tanklös och dum ut — men det kostade
på, ska’ jag säga.
Vi slogo oss ned vid ett bord. Snart
underrättade mig Holmlock med en
hes hviskning, att det, så sannt han
lefde, var den vi sökte, som satt midt
emot oss. Och nu hade äfven jag
genom umgänget med min vän fått så
mycket detektivblick, att jag genast
lade märke till de misstänkta
sympto-merna hos den utpekade:
1. Mannen såg nämligen belåten ut.
Tydligen efter väl förrättadt värf.
(Massmorden voro värkligen så väl utförda,
att han hade allt skäl att vara stolt
däröfver).
2. Han var icke blodig om händerna.
Hade förstås tvättat blodet af sig.
3. Han åt blodpudding och drack
rödvin samt slutade måltiden med en
blodapelsin. Blodtörsten stack således
tydligt fram ändå.
4. Han hette tydligen icke Anders-
* LIGGA ÖMKLIGT MÖRDADE PÅ GOLFVET >.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
