Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
* POLIS I mord! hjälp!»
tillfogade min vän, som i grund och
botten är ganska människovänlig af sig.
— »Nå, hvad tycker du om den lös^
ningen?» frågade han.
»Den är briljant», svarade jag
hän-ryckt. »Jag skulle kunna svära på,
att allt gått till precis som du nu
berättat. »
Holmlock fortsatte, tankfullt
mumlande för sig själf:
»Motivet till deras dåd? Ja, det kan
inte ha varit annat än att lägga sig
till med familjens dyrbarheter.
Mör-darne hade väl därför icke behöft döda
alla de oskyldiga lifven, mrti de voro
förstås ordentliga karlar, som icke tyckte
om halfgjordt arbete. Men äro
mör-darne härifrån staden? Det skall
be-stämdt tandpetaren upplysa oss om.»
Och därmed drog han upp den förut
beskrifna tandpetaren och granskade
den synnerligen omsorgsfullt med ett
förstoringsglas.
»Ja, här ha vi det», sade han och
pekade på spetsen af tandpetaren. »Den
af lymlarne, som rådt om tandpetaren,
måste i går ha ätit oxsvanssoppa,
ref-bensspjäll och blandad frukt samt
druckit rödvin och en smula sherry.
Sådan mat består man sig sannerligen
icke med här i köpingen, och alltså
äro mördarne främlingar, som måste
ha ätit på hotellet.»
Min förvåning hade nu nästan nått
sin kulmen, och min mun gapade som
på en bonddräng, som första gången
ser kungen.
»Du tycks inte kunna följa med
riktigt nu längre», sade min vän nedlå-
tande. »Nej, det går nog öfver din
horisont, hur jag af denna lilla
tandpetare kunnat få veta så mycket. Men
du får förlåta mig, om jag behåller det
för mig själf såsom en yrkeshemlighet.»
Vi fortsatte nu undersökningen i
våningen. I ett af rummen fann jag en
tobaksbuss och visade den för min vän,
undrande om inte äfven den hade något
med mordet att göra.
»Låt oss se», sade han intresserad.
»Bussen är, som synes, blott halftuggad,
och det tyder naturligtvis på, att den,
som tuggat den, icke ser på hvad han
kostar på sig. Vidare märks det på
bussens litenhet, att tuggaren fått den
af någon annan, och följaktligen kan
det icke ha varit pappa Lundström,
som tuggat den, enär han ju var den
enda karlen i huset. Alltså tillhörde
äfven bussen mördarne.»
»Om vi nu syna det betydelsefulla
fyndet närmare», fortsatte Holmlock,
»så se vi strax, att bussen icke är
ojämn och följaktligen icke har legat
förtöjd på någdfl viss sida af munnen.
Således har den valkats fram och
tillbaka, hvilket ofelbart tyder på en
upprörd sinnesstämning — den har
tydligen utspottats, under det massmorden
pågingo.»
Nu tog Holmlock Sherles bussen i
munnen och tuggade på den med
kännaremin.
»Fin tobak — »LadyTwist»,
mumlade han eftertänksamt, »tycker nästan
att den har en viss bismak af kitt;
alltså måste den ha tillhört
glasmästaren, som gifvit den åt hofmästaren.
Nu lägga vi den till de öfriga
bevismedlen», slutade han och lät bussen
göra tandpetaren sällskap i västfickan.
Därpå sade Holmlock:
»Nu skola vi uppteckna, hvad
undersökningen gifvit för resultat. Skrif
alltså: Mördarne äro 2. Den ene är
en liten karl med obetydliga
mustascher och ful uppsyn. Han är
hofmä-stare hos en furste och är den, som
handterat knifven. Han hade förut
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
