Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kontoret, det kunde kanske vara något
som han glömt — inbillade han sig.
Och så stod han där i selen igen och
knogade på till klockan slog sex.
Då kom stängningen. Nu buros de
tunga böckerna åter in och radades
upp i en viss ordning inne i hvalfvet.
Kassan genomräknades ett halft dussin
gånger och skrinet ställdes tillbaka på
sin hylla. Hvalfdörren stängdes och
knappen vreds om i rasande fart tjogtals
gånger. Nå, så var det då färdigt —
nej, håll, hade han låst kassaskrinet?
Visserligen stod ju skrinet i säkert
förvar inne i cementhvalfvet, men i alla
fall. . . Och så öppnades det dyrkfria
låset igen enligt alla könstens regler
och Larson gick in och kände på
skrinet. Joo — det var låst, det var ju
alltid bra att känna sig säker ändå!
Lampan släcktes och Larson stängde
kontoret, ty han fick alltid gå sist, de
öfriga försvunno blixtsnabbt då klockan
slog. Nu skulle han taga elektriska
spårvagnen hem, då — himmel! —
hade han låst hvalfvet? Han går
tillbaka till kontoret, öppnar dörren och
rusar in. Jo värkligen, det är låst.
Ned till spårvagnen igen. Han står i
kö och väntar, ett femtiotal vagnar
ringla förbi så tätt att de se ut som
sammankopplade. Ändtligen får han
en ytterplats på främsta plattformen, då
pliktslafvens tvifvel ånyo griper honom.
Dörren till kontoret, låste han den sista
gången? — och han hoppar af. För att
vid framkomsten finna dörren
ordentligt stängd och låst. Då först vågar
han fara hem, då är hans dagsarbete
slut. Men det är ofta dessa löjliga
scener utspelas.
Fridolf Larson är gift. Då han först
kom till Amerika fick han af en
händelse genast anställning, något sällsynt,
och som knappast är för den kommande
existensen i det stora egoistlandet
nyttigt. Ty för den som undgår att genomgå
den riktigt hårda skolan där,
motgångens, svältens och kampen för minutens
skola, kommer förr eller senare ett bak-
slag, och då,står hon rådlös, vek, utan
käpp och ryggrad. Förhållandet med
Larson var, att då han én dag i slutet
på åttiotalet trädde in på
Kennyonlin-jens kontor i Chicago, fann han att
agenten var svensk och ifrån samma
sydsvenska stad som han själf. Och
han blef genast väl emottagen, »gubben
Pettersson», linjens agent för västra
Amerika, var ett original, som då han
druckit ett visst antal små glas och
stora säjdlar, ville taga hela världen i
famn. Och så hände sig att Larson
samma dag började tillämpa sitt i
Sverige inlärda dubbla bokhål leri i det
stora immigrantkontoret ute i västern.
Till börja med var lönen liten, men
erfarenheten stor. Den tiden satte den
skandinaviska invandrareströmmen ett
rekord i såväl Förenta Staternas
statistiska byrå i det gamla »Castle
Garden» som i de engelska
atlanterlinjer-nas passagerarerullor. Då behöfdes och
värderades en svensk clerk äfven ute i
Chicago trots att tillgången naturligtvis
var riklig. Sedan blef lönen större, men
erfarenheten mindre. Larson blef en
arbetsmaskin, som fullgjorde
automatiskt vissa sysslor, ^är nationalitet ej
spelade någon roll. Och så kom det
sig att på tretton år han ej lärde sig
tala engelska flytande, lika litet som
han förstod att tillräckligt sätta sig
in i det lands seder och förhållanden,
där han dock blifvit naturaliserad.
Då Larson arbetat tre år i bolagets
tjänst blef hans veckolön höjd till
femton dollars. Då gifte han sig. Han
hade smak för ett lungt lif, en sorts
bokförareuppfattning af lifvet i dess
helhet, där debet och kredit alltid skulle
gå i hop och ett just bokslut på dag
och timme kunna göras. Hans hustru
tyckte lyckligtvis — eller kanske
olyckligtvis — det samma, äktenskapet blef
barnlöst och deras hem var idealet
för känslolöst lugn och dvallik
komfort. Som en slaf, eller rättare
ett uppdraget urvärk, gjorde han sitt
arbete och mer än sitt arbete. Om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
