Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skandal lystna världen — skulle då äfven
haft vissheten att dagbokens innehåll
åter-gifvits utan förändring, omarbetning,
uteslutningar eller tillägg, föranledda af
litterära hänsyn, om ej andra.
Jag kan ej fullkomligt vara med på denna
kritik, ehuru äfven jag tycker det skulle
varit bäst, om dagboksanteckningarne, d. v.
s. romanen Elsa Finnes senare del, aldrig
utlämnats till en likgiltig publiks
nagelfarande. (Jag förutsätter nämligen att det
förhåller sig såsom allmänt påstås och att
»Ernst Ahlgren» — hvarför ej nämna
namnet? — verkligen skrifvit denna märkliga
dagbok; skulle så ej vara fallet, utan är
herr Lundegård dess författare, då har han
otvifvelaktigt visat sig vara en bland de
djupaste kännare af ett kvinnohjärtas
subtiliteter, som någonsin fört en penna.) Men
jag tänker, att romanens upphofsman kan
hafva åtskilligt att genmäla. Han skulle
t. ex. kunna åberopa den, låtom oss säga,
sensation, som en annan modärn
skriftställare väckt, och som bevittnas af
upplagornas mångfald, genom att draga undan
forlåten för sitt eget intimaste familjelif. Han
skulle vidare kunna (såsom han äfven
antydningsvis gjort) åberopat den
hädangångna väninnans egen önskan att dessa
hennes memoarer skulle offentligöras, och
hon torde ha öfverlämnat åt honom, såsom
litterär testaments exekutör och vårdare af
hennes minne, full valfrihet i formen vid
förklaringen af hennes lifs sista tragiska
skede. Om så förhåller sig, (hvilket från
min sida naturligtvis endast är en
gissning, men förefaller sannolikt) så var det
väl mera grannlaga ej minst mot dem, som
annars stodo den olyckliga närmast, att
förfara så som skett, än att helt och hållet
blotta personligheterna i den bedröfliga
historien. »Mannen», han som var
föremålet for denna öfverspända och hysteriska
känsla, borde egentligen vara mest belåten.
Han gör för resten intet sympatiskt intryck,
men hans bild och både inre och yttre
människa lär vara förträffligt tecknad.
Att närmare redogöra för romanens
innehåll, är här ej tillfälle till. Den
förtjänar att och bör läsas i dess helhet, både
den första delen, dikten, som tjänar till
inledning och ram för realiteterna i den
senare delen, vid hvilken dock det
hufvudsak-liga intresset alltid måste fästa sig. (Alb.
Bonniers förl.)
* $
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
