Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 12, december 1903 - Litteraturkrönika. Af Hellen Lindgren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
niskorna som medel för sina ändamål,
utvidga kundkretsen och ändå vara något af
humorist och ej obetydligt af
hjärtemänniska men icke låta sig bedragas, aldrig
klema med sig och framför allt förakta
skenet och snobbarna. Världsvisheten är
en misstrogen och dock hurtig
krigförings-konst. Tro dock ej, att det ej finns patos i
denna bok, att det ej finns kungamission
i den: »Du måste lära dig tro, att, när
Gud skapade det första svinet, var det märkt
med Grahams stämpel och att driften, som
rusade utför branten, föstes af en
konkurrent . . . Du bör ha blodhundens
väderkorn, när det gäller en order, och
bulldoggens grepp, när du fått fast i en kund.
Du bör känna samma personliga sorg öfver
en rekvisition, som förirrat Sig till en
konkurrent, som en själasörjare öfver en
omvänd, hvilken åter kommit på afvägar»...
Hvarifrån få hela det kraftkapital, det
behof af energi, som det moderna lifvet
kräfver för att icke gå under? Eller om
man också skulle genom omsorgsfull
träning kunna vinna denna
oöfvervinnlig-hetens segerhufva i en betryggad ställning,
kan då målet anses vara värdt mödan?
Hvar finns den idylliska hvilans, den fagra
drömmens land, är det blott en fantasi
och en saga ? Naturligtvis, svara oss de
missnöjda. Det fina är tillbakasatt, diktaren
behandlas som styfbarn, han är narren
med bjällrorna. Tor Hedberg har i sin
senaste samling Sdnger och Sagor (Albert
Bonnier) lämnat svaret så. Korsriddarna
träffa långt bort från alfarsvägen den
stumma fiickan getvakterskan, som fångar
deras hjärtan. Hvad gör det, att hon är
stum? Sådan, just sådan erinrar hon ej
om » världens falska ord och falska skratt
och falska snyftningar*. Skall vårt nationella
lif hamna i drömmens och missmodets
forsumpning? För Tor Hedberg hägrar
dock något starkt och ljust i den enkla
bamanaturens glädje och sorg, som i
fantasin om »det hvita huset» om henne, som
satt i det innersta i skogen, hvars stora
glädje var de hvita blåklockorna, hvars
stora sorg var en glömd vacker dröm och
som älskade en gång — en annans saga
om en man, som älskade hopplöst men
älskade ändå. Men äfven här är det de
svikna förhoppningarnas tema, som oftast
behandlas, och äfven här möter oss de
nordiska författames omkväde, individens
bundenhet af naturens obönhörliga makt
och våld och kulturens makt att göra
människan vingbruten, lam och bitter.
Med en djärf blandning af symbol och
panteism låter Hedberg »hafsmannen» finna
och vinna sin brud i vågen, lefva i lycka
ett par dagar, till dess stormen spelar upp
sin vildaste dans med det kärleksyra paret
och krossar henne mot en klippa, hvarpå
han dyker ned i vågorna och försvinner.
Ej i stil med det öfriga verkar på mig den
erotiske jägarens friskyttsfunderingar, hvilka
till och med återkomma i »Strötankar».
Jag ser till marken ej, men villebrådet,
det tama rådjur låter jag gå fritt,
är bytet vildt, och kan min kula nå det,
om än på annans mark, så är det fritt.
Slutet på visan, när han som »1
lustgården» fattats af den erotiska jaktlusten
är, att det icke är Edens stämma han hört :
TOR HEDBERG.
»Det är mörkrets,
är det vardandes, förgångnas
ökenstämma.
Det är hungerns, kvalets, stridens.»
Samlingen är intressant, men den slutar
i drömovissheten, den ger oss essayer på
vers, den är en fråga, intet svar, den vacklar
mellan viston och en slags nästan Byronisk
världssmärta.
Bland de allra intressantaste litterära
fenomenen från senare tid i vårt land är
den lidelsefulla erotiska romantik, som
liksom genom ett trollslag uppstått genom
v. Mehlsted. Algot Ruhe, likaledes en lyrik,
som icke är buskablyg af sig hemma
hörande, mest i södra Sverige, och
rörelsen har sträckt sig till Finland, där
Gripen-hjelm gett ut en mycket het sensuell
diktsamling, med ett ord det är någonting,
som ligger i luften af samma slag, som
förut uppenbarat sig i Danmark, i
Tyskland, i Frankrike, som t. ex. doktor Strohl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
