Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 12, december 1903 - Litteraturkrönika. Af Hellen Lindgren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
A LU UT KU HK.
i sin broschyr 1902 om »Arno Holz och
den ungtyska rörelsen» karaktäriserat som
en slags epidemi af glödande sinnlighet,
af begär efter könslifvets sexuella psykologi
tolkad naturvetenskapligt (se Herrmann
Conradis, Lieder eines Sunders) och som
Strohl kallat ett krampaktigt betonande af
det sinnliga. »Det är», säger han, »som
när den ängsligt bevakade familjegossen
släpps ut i lifvet. Hans drifter växa i
orimlig grad och blifva hans herrar. Lasten
piskar honom genom alla sina kloaker, till
dess ändtligen tröttheten och äcklet taga
öfverhand öfver de förslöade sinnena. Då
när man ändtligen började våga tala
offentligt om sådant, fortsätter han, gjorde Garten
laubetanternas pryderi åtminstone ej något
intryck på de yngsta, och man kände sig
ej mera bunden af de visa professorernas
i estetik lagar.» Det är kuriöst att finna,
att utvecklingen tycks gå alldeles samma
gång hos oss och i Frankrike, så att efter
det våldsamma anloppet bakslaget börjar
inträda. Omslaget har kommit i och med
Den tredje Adam, (Wahlström & Widström).
Algot Ruhes intressanta sista bok, där
erotomanin är en öfvervunnen ståndpunkt
och behandlas som en osund
ungdoms-sjukdom, och detta på grunder af mycket
naturvetenskaplig klang, den erotiska
rof-lystenheten är en kvarlefva af
spindelnaturen. Gova, bokens hjälte, vaknar från
sitt rus, då en vän säger honom, när han
skall bort på ett möte, att han är lycklig,
som är bunden. När nu Gova stolt svarar,
att han visst icke är bunden, tolkar vännen
detta icke alls till hans fördel: »icke bun
den men efterlängtad, ett föremål för aptit
således.» Orden bränna: han är
spindelmannen. Det var nog fler än en, som
med en viss oro afvaktade denna bok af
Cyril och Irmelins författare, och för min
del fruktade jag att få för mycket af
kärlekens berusande kvalmiga vallmo eller
söfvande opiiblomma, och det var med
häpnad och glad öfverraskning en
kärlekens förgät mig ej föll ur boken, när man
öppnade den. Det är sannt, den är
fastbunden vid både vallmo- och opiiblomman,
men den är starkare än dessa båda, den
behåller segern. Det är en
utvecklingsgång, som skildras, af en som går från
oron mot lugnet, »en bergtagen
afhufvud-stadens förvillade lif, i Tannhäusertjänst*
hos många kvinnor, Gerda, Anna, Astrid,
en hel Donjuanskatalog, till dess Clarisse
kommer. Jag är minst nöjd med bokens
slut och dess filosofiskt naturvetenskapliga
samtal, det är alltid en vansklig sak att
blanda »geografi og kjærlighed»! Och jag
kanske får litet för mycket af vallmo och
opium som inledning, för att icke intrycket
skall bli litet brokigt, när förgätmigej en
räckes mig. Men boken lefver: det
moderna lifvets vackra och dunkla trånad
efter enhet mellan vetande och känsla,
vetande och personlig tro, i hvilken
bemärkelse denna tro än tages alltså äfven vårt
driftlif underordnadt vetandets förnuftiga
lag. Den är ännu ett exempel på
sökandet efter kulturfrid och en sådan figur som
baron Warten, en kärl eksidealist på rena
fornuftsgrunder är en fint framställd
modern typ, ty just en sådan romantiker af
realistiska grunder är en det tjugonde
århundradets produkt, en af »de sista
dagarnas helige» i ny bemärkelse. Själfva
reson-nerandet om kärleken leder ju lätt till ett
pretiöst definierande af det, som ej kan
definieras, stilen är icke fri från ordrytteri,
men den är till gengäld ibland synnerligen
sinnrik. Stockholmsvyerna, gat- och
natt-vyerna i sin rörliga mystik äro ypperliga.
För att icke ådraga mig beskyllningar
för bristande patriotism borde jag
naturligtvis icke erkänna, att en sådan bok, som
Lafcadio Hearns sedeskildringar från Japan,
Exotica (Wahlström & Widstrand), hvaraf
andra delen nu utkommit egentligen som
en forskningsfärd bland nya själar, för mig
alldeles obekanta, är en upptäcktsresa, där
upptäckterna intressera mig vida mera än
alla Grönlands- polar- och Asienfarder.
Och särskildt har detta Japan för mig ett
nästan mystiskt intresse, dels därför att
denne genombildade europe omfattar det
med denna glödande entusiasm, som endast
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
