Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 2, februari 1904 - Den halte Eros. II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
II.
Nästa morgon vaknade han tidigt
af medvetandet att någonting händt.
Han visste genast hvad: Anna var
borta. Han sträckte sig i sängen,
hade ju god tid på sig och tänkte
efter hvad han väl närmast hade att
göra. Egentligen fann han det
besvärligt att handla, insåg dunkelt att
en massa förvecklingar skulle uppstå,
en skilsmässa klarades icke på några
timmar, men —■ det måste ju ske.
Alltså, stiga upp. Sedan ? Telefonera
till en vän, som var advokat och låta
honom sköta alltihop. Utmärkt!
Gentemot hustrun personligen ville han
endast ställa sig afvaktande.
Tillfredsställd af beslutet, klädde
han sig fort. Han var glad, kände
sig lätt och fri. Det var också
alldeles tyst i våningen, endast att Svea
hördes sjunga från köket. Henry
påminde sig aldrig ha hört henne
sjunga förr, och det lifvade ytterligare
hans sinnesstämning. Han ropade
efter rakvatten, och då han fick höra
hvad som dagen förut bestämts till
frukost, kontramanderade han det och
sade till om delikatessill, som eljes
ansågs vara en lyx.
Medan han lade sista handen vid
sin toalett, ringde det på tamburdörren
och strax därpå kom Svea in. Hon
fnittrade.
»Det är en expresskarl för att hämta
hennes nåds saker och så är det
till-sagdt att jag ska följa med honom för
jag behöfs också därborta. Det är
förresten ett bref med.»
»Nu börjar kriget,» tänkte Henry,
men han var vid godt lynne och
fann det snarare muntert att något’
inträffade. Han påminde sig ha hört
att något eller några rum stodo
obebodda i Mozelius’ska huset och ställde
tanken på hustrun i sammanhang med
dem. Meningen var naturligtvis att
han nu skulle känna, hur väl hon
redde sig utan hans hjälp — men han
hade ju heller aldrig gifvit sig ut för
att vara en praktisk karl! Han erfor
ingenting af den vrede, som hustrun
ibland kunde drifva upp inom honom
— nu blef han af med Svea, det var
det värsta, men icke ämnade han
gräma sig i onödan, staden var ju full
af kommissionskontor och jungfrur
flyttade dagligen.
Han pudrade sig lätt i ansiktet efter
rakningen och bröt Annas bref.
»Som jag nu icke längre ämnar stå
ut med ditt sätt emot mig, är det bäst
som sker. Medan du är på
Biblioteket skall jag komma och göra i
ordning min flyttning, kanske blir det
icke en sådan dans på rosor som du
tror vara af med mig, men bra att ni
nu få er vilja fram, du och de dim,!
Jag ämnar icke vara någon orsak till
olycka när jag trofast i många år
lefvat för ditt bästa, jag hoppas allt
nu skall gå dig väl, bär intet agg till
dig, det är ju bra att du får pröfva
att lefva ensam, kanske skall du sakna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
