Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 7, juli 1904 - Valja. Af Leonid Andrejev. Öfvers. för Varia från ryskan af Ottar Stare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VÄLJA.
Af LEONID ANDREJEV.
Ökvers. för varia från ryskan af OTTAR STARE.
T 7"alja satt och läste. Boken var
myc-* ket stor, nästan hälften så stor
som Välja själf, med svarta, breda
rader och taflor, som fyllde hela sidan.
För att kunna läsa de öfversta raderna
var Välja tvungen att ställa sig på knä
på stolen, sträcka fram hufvudet
närapå öfver hela bordet och så med
sitt knubbiga lilla finger hålla kvar
bokstäfverna, som så lätt gledo in
bland andra likadana, då det kostade
honom mycken möda att åter finna rätt
på dem.
Tack vare alla dessa
biomständigheter, dem utgifvarne ej tagit med i
räkningen, fortskred läsningen blott i
solid lunk, oaktadt bokens
öfverväldi-gande intressanta innehåll. Den
handlade om, huru en mycket stark pojke,
som hette Bob, tog fast några andra
pojkar och huru dessa lyckades lista
sig ifrån honom. Det var på en gång
lustigt och hemskt, detta, och därför
kunde man också i de sakta
flämtnin-gar, som åtföljde Valjas färd genom
boken, förnimma en blandning af
angenäm ängslan och af förväntan, att
ännu mer spännande saker skulle
komma.
Då blef Välja helt oväntadt störd
i sin läsning. Hans mamma och ett
för honom obekant fruntimmer
inträdde i rummet.
»Där är han», sade mamma, hvars
ögon voro röda af tårar, som hon
synbarligen fällt nyss förut, ty hon höll
en spetsnäsduk hopkramad i handen.
»Älskade lilla Välja», skrek
fruntimret till, slog armarna kring hans hals
och började kyssa honom i ansiktet
och på ögonen och pressade därvid
sina tunna, fasta läppar hårdt, hårdt
mot honom. Hennes kyssar voro inte
alls så där mjuka, varma som hans
mammas, utan kändes precis som hon
velat suga sig fast vid honom. Välja
rynkade ögonbrynen men fördrog
stillatigande hennes stickande
smekningar. Han var missnöjd, därför att
han måste afbryta den spännande
läsningen och kunde alls inte med denna
högresta främmande kvinna, med
långa magra fingrar, som ej pryddes af
en enda ring. Och luktade obehagligt
gjorde det också af henne, något
snuskigt, unket, som skarpt stack af mot
den friska parfymdoft han alltid kände
i moderns närhet.
Slutligen lämnade fruntimret Välja
i fred och betraktade honom, under
det hon torkade sig om läpparna, med
en snabb, genomträngande blick,
hvil-ken tycktes vilja för beständigt
inprägla hans bild i minnet.
Den smala lilla näsan, som redan
på sin midt röjde en gryende
krök-ning, de ovanligt tjocka ögonbrynen
öfver hans svarta ögon och det
stränga allvaret i hela hans yttre erinrade
henne om något, och hon brast i gråt.
Men inte heller grät hon på samma
sätt som hans mamma. Ansiktet
förbiet orörligt på henne, medan strida
tårar strömmade utför hennes kinder.
Knappt hade ett par lämnat
ögonvrårna, förrän ett nytt par ilade efter.
Så ett tu tre hörde hon upp att gråta,
lika plötsligt som hon börjat, och
frågade :
»Välja lilla, känner du inte igen
mig?»
»Nej.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
