Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 11, november 1904 - En statsman och skald på 1200-talet. En kulturbild. För Varia af G—n
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
624
VÄRJA
och påfven Gregorius föreslog den
engelska prinsessan Isabella till
blif-vande kejsarinna, skickades Peter de
Vinea, jämte några andra ansedda män
år 1234 till London för att bese
prinsessan. Här tillätos de utskickade att
besöka Isabella i Tower, och de funno där
en ungmö af så »konungslig skönhet
och konungsliga låter», att de med
utropet »Lefve kejsarinnan»! räckte
henne trolofningsringen. Prinsessan
Isabella, Richard Lejonhjertas brorsdotter
och Henrik III :s syster, anlände
påföljande vår till Tyskland, utrustad med
en utstyrsel så dyrbar att till och med
kökskärlen voro af silfver, och det är
antagligt att Peter de Vinea också som
skönhetsdomare bestod profvet inför
sin herre, ty han steg alltjämt i dennes
gunst, och under resan till England
hade han dessutom så fullkomligt
vunnit Henrik III :s förtroende, att denne
alltid sedermera vände sig till
sekreteraren, då han hade något att afhandla
med sin kejserlige svåger.
Det har uppgifvits att Peter de
Vinea ägde en förmögenhet på 900,000
neapolitanska dukater, och om än
denna uppgift får anses öfverdrifven,
ägde han helt visst en furstlig
rikedom, och den omständigheten att vid
hans iråkade onåd utgick befallning,
att gods tillhörande icke mindre än tre
bröder till Peter de Vinea skulle
öfver-lämnas till biskopen af Kapua, visar
att han äfven hade den glädjen att
vara välgörare för sina släktingar. Om
hans familjeförhållanden i öfrigt
upplyses det endast att han skall hafva
haft många barn, men att den
berömde statsmannen och skalden, trots
alla det lysande hoflifvets frestelser,
var en god äkta man, som älskade sin
äkta maka, framgår af en berättelse af
predikomunken Peter af Aqui, som
lef-de i början på fjortonhundratalet.
Denne berättar nämligen att kejsar
Fredrik en dag kom in i Peter de Vineas
bostad och obehindradt gick ända in i
sofgemaket, der dennes hustru låg och
sof med de obetäckta a>rmarna ofvanpå
täcket. Utan att på något sätt störa den
sofvande aflägsnade kejsaren sig åter,
sedan han likväl kvarlämnat sin
handske i soirummet. Peter de Vinea fann
handsken och plågad af svartsjuka,
talade han sedan icke på länge med sin
hustru. En gång i kejsarens närvaro
kom det emellertid till en förklaring
makarne emellan då Peter de Vinea
begagnade ett bildspråk värdigt en
skald och sade, »om ett vinträd eller en
planta skadat mitt vinträd har det gjort
stor synd i att göra mig så ondt».
Hustrun som icke förgäfves tycks ha
lef-vat tillsammans med sin snillrike make
svarade med användande af samma
bildspråk så öfvertygande att det ledde
till full försoning, hvaröfver Peter
gladde sig så ofantligt att han satte sig
ned och skref en dikt — icke om sitt
vanliga ämne »l’amore», hvilket ju här
varit synnerligen på sin plats — utan
»om årets tolf månader och dess
egenskaper».
I Neapels palats sågs Peter de
Vineas porträtt tillika med kejsarens,
i Kapua på bryggan öfver Vulturnus
hade stadens tacksamma borgare rest
hans bildstod jämte kejsar Fredriks
och domaren Thaddeus af Suessas,
och af allt att döma var den
högbetrodde kansleren, trots de husliga
sorger och politiska motgångar som
drabbade hans herre, en lycklig man, ända
till dess år 1249 den katastrof
inträffade, öfver hvilken forskningen aldrig
spridt full klarhet.
Att Peter de Vinea år 1249 i Pisa
anklagades för förräderi, dömdes
och på väg till afrättningen slog
hufvu-det i en järnpelare så att han afled,
förmäler historien, men det finns
många olika berättelser om hans
dödssätt och dödsort liksom om orsaken
till hans iråkade onåd.
Afundsmän hade redan tidigt under
hans lysande bana beskyllt honom för
att han visade brist på skyldig
ödmjukhet mot kejsaren, tillskref sig själf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
