Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 11, november 1904 - En statsman och skald på 1200-talet. En kulturbild. För Varia af G—n
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EN STATSMAN OQH SKALD PA 1200-TALET 623
hållanden, läns- och riddareväsende
stads- och borgarerättigheter,
rättsförvaltning, handelsväsende och
straffrätt. Den föreskref den strängaste
kontroll för embetsmän, så stränga lagar
för riddareväsendet att »väpnare, som
inlåta sig på att prygla sina likar eller
ringare personer», aldrig skulle blifva
riddare, emedan de »saknade
ridder-skapets förnämsta villkor, blygsel och
tukt», samt så noggranna föreskrifter
för den allmänna säkerhetens
vårdande att ingifvandet af kärleksdrycker,
äfven om dessa voro oskadliga,
straffades med flerårigt fängelse, »ty om
det också, för dem som känna
sanningen och tingens art, förefaller
dår-aktligt och fabelaktigt att med mat
eller dryok förmå menniskans sinne
till kärlek eller hat, så bör likväl den
fräcka afsikten att skada icke lämnas
ostraffad».
Inledningen till denna lagbok
härrör utan tvifvel från Peter de Vinea och
är ganska märklig. »Gud skapade
människan», heter det där, »efter sin bild
utan vank och satte henne i besittning
af otaliga ägodelar. Men genom
synden orenade människan sin natur; det
uppstod hat och f iendeskap, och de
enligt all naturlag gemensamma
ägodelarne söndrades, och människan drog
icke i betänkande att inlåta sig i strid
och rättstvister. Sålunda uppstodo,
genom sakernas inre nödvändighet och
icke mindre genom den gudomliga
försynens inverkan, furstarne, hvilka
skola stäfja fräckt godtycke, döma
öfver lif och död, såsom verkställare
af Guds vilja anvisa hvar och en hans
del, hans lycka och hans ställning,
likväl så att de slutligen kunna aflägga
räkenskap för det i deras händer
lagda uppdraget». Och då kejsar
Fredriks tvister med påfvemakten
slutligen urartade till öppen fejd, och
påf-ven kallade sina prelater till möte i
Rom, var det också Peter de Vineas
retoriska förmåga som togs i anspråk.
Han fick vid detta tillfälle i upp-
drag att författa en rundskrifvelse,
som skulle afskräcka prelaterna
från färden, och i denna ger han
en beskrifning på »den eviga staden»,
som väl är egnad att förvåna våra
dagars Romaentusiaster. Ty sedan han
omständligt redogjort för alla de faror
som skulle möta prelaterna på vägen
till Rom, fortfar han: »och om; I
händelsevis kommit oskadde till Rom,
hvad väntar Eder väl der annat än nya
faror? En outhärdlig hetta, skämdt
vatten, simpla, ohälsosamma
födoämnen, en luft så tjock att man kan gripa
den med händerna, svärmar af mygg,
otaliga skorpioner och ett smutsigt,
vidrigt, skändligt, rasande folk.
Staden är urhålkad under jorden och
därinne lurar giftig ohyra, som väckes till
lif af sommarens heta dunster. Den
som lyckas rädda sig från hafvet,
kommer från Seylla till Charybdis, och
den som genom ett under håller sig
skadefri i Rom, har dock återresans
faror att utstå». I en kejserlig
skrif-velse till kardinalerna från ungefär
samma tid igenkänner man Peter de
Vineas kraftiga språk, då det däri
före-hålles kardinalerna att hällre medla
mellan kejsaren och påfven än
tvärtom. »I skullen hällre», heter det där,
»genom mildhet vända godt till ondt
och icke genom onödigt tal gjuta olja
på elden och pålägga dragplåster i
stället för läkande salva», och det var
endast en helt naturlig sak att kejsar
Fredrik åt sin sekreterare anförtrodde
redigerandet af sina diplomatiska
aktstycken, då denne ansågs som en
oöfverträffad mästare i den tidens
svulstiga retorik, som öfverflödade af
kraftuttryck, hyperboler, salvelsefulla
utgjutelser och bibliska talesätt.
Men det var ingalunda endast
uppdrag af denna art som lämnades åt
Peter de Vinea. Hans kejserlige herre
ansåg sin sekreterare och
skaldebroder tydligen också för en kompetent
bedömare af kvjinlig skönhet, ty då han
för andra gången förlorade sin gemål,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
